Distanserat och kryddat med fördomar

Frågan är hur jag vill beskriva henne? En nätverksbyggare, absolut. En bibliotekarie med kontakter, inte bara över hela Nordkalotten utan också över hela det vidsträckta Barentsområdet och numer även runt hela Östersjöområdet. En litteraturens entusiast som färdats vida omkring med sina frågor och som dessutom fått massor med saker gjorda på vägen. Kanske, men det räcker inte, måste bli mer konkret.

Kultur och Nöje2006-03-16 06:30
Gerda Helena Lindskog är i grunden bibliotekarie och har i många år arbetat bland annat i Umeå och Luleå. I slutet av 1980-talet debuterade hon som skönlitterär författare med ungdomsboken Benjamin dansar inte, något som ledde henne vidare in i Norrländska författarsällskapet, där hon så småningom blev ordförande och en av de första som sökte samarbete med andra författare och skrivare i Barentsområdet. Ett arbete som flera år senare resulterade i antologin Där vägarna börjar, utgiven på fem språk. Under några viktiga år var Gerda Helena Lindskog också landstingets litteraturkonsulent i Norrbotten. <br>Efter tiden i Norrbotten har hon under tre år varit föreståndare för Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby, men de senaste åren har hon ägnat åt sitt eget forskningsarbete som nu kommer till uttryck i boken Vid svenskhetens nordliga utposter ? om bilden av samer i svensk barn- och ungdomslitteratur under 1900-talet (Btj Förlag). Därmed är ett 15-årigt forskningsarbete avslutat.<br> ? Det är ju inte så att jag arbetat heltid med mina undersökningar, utan mest på fritiden, säger Gerda Helena Lindskog. <br>Böcker som guider<br>Idén om att utifrån barn- och ungdomsböcker försöka förstå sig på samhället och tidsandan fick hon under sitt första besök i Nordnorge i slutet av 1980-talet. Under det expansiva 1970-talet fanns det gott om författare i Norge som lade sig vinn om att levandegöra det nordnorska ?utkantslivet? för att stärka självkänslan hos de barn som växte upp där. Ämnet intresserade Gerda Helena Lindskog, som beslutade sig för att med barnböckerna som guider resa utmed den norska kusten, besöka miljöer och författare. <br>Resan resulterade i skriften Resa med nordnorsk barnlitteratur och hemma i Sverige igen försökte hon att på motsvarande vis söka sig fram till ?Norrland? i barn- och ungdomslitteraturen. 400 titlar läste hon, skrev några artiklar och presentationsskriften Barn- och ungdomsförfattare i Norrland (1990). Men framför allt fann hon på vägen drygt 100 titlar där samer förekommer. Vid lärarhögskolan i Alta hade Jon Todal skrivit uppsats där han studerade bilden av samerna i den norskspråkiga barnlitteraturen och nu bad han Gerda Helena Lindskog att göra samma sak i Sverige.<br>Omfattande verk<br> ? Jag värjde mig, tyckte inte att jag hade tillräckligt stor erfarenhet. <br>Självklart blev hon övertalad, kanske mest av sitt eget intresse, sin egen drivkraft att förstå. Resultatet har blivit ett omfattande verk, där barnlitteraturen sätts in i ett brett samhälleligt- och historiskt sammanhang som ger många tankeställare när det gäller svenskarnas förhållningssätt gentemot samerna. Inte minst har det blivit en bok för den som är intresserad av att veta mer om hur vårt sätt att se på ursprungsbefolkningar och andra etniska minoriteter har förändrats genom tiderna. <br> ? Självklart undrar jag när svenskspråkiga barn äntligen ska få del av samernas egna berättelser, berättade ur samiskt perspektiv, säger Gerda Helena Lindskog.<br>Alla de 135 barn- och ungdomsböcker skrivna mellan 1885 och 1995 som ingår i hennes undersökning är skrivna av icke-samer, ofta sörlänningar på längre eller kortare besök i norra Sverige, utifrån ett medelklassperspektiv. <br>Korta nedslag<br>Under 1900-talets första decennier dominerar de kvinnliga författarna. Laura Fitinghoff och Selma Lagerlöf gjorde båda korta nedslag i samevisten för att kunna berätta i böcker som Barnen från Frostmofjället och Nils Holgerssons underbara resa. Märta Edquist, däremot, vågade efter några år som prästfru i Jukkasjärvi förlägga en hel berättelse till samisk miljö ? Inga Marja Svonni. Berättelser ur lappbarnens liv (1917). Boken har kommit ut i fem upplagor och i den senaste från 1953 är ordet lapp så gott som utrensat. Däremot inte den ideologiska tes som skymtar i boken om att ?lapp-skall-vara-lapp?, en föreställning som präglade den svenska politiken och som i korthet gick ut på att renskötande samer för att inte vansläktas skulle hållas kvar i fjällvärlden med hjälp av olika åtgärder.<br>Om 1900-talets början präglades av de kvinnliga författarnas pedagogiska nit, blev 30-talet de manliga äventyrarnas. Då hade bilden av framtidslandet Norrland mörknat och banat väg för vardagsberättelser om fattiga, strävsamma barn samtidigt som verklighetsflykten genom osannolika äventyrs- och mysterieböcker accelererade. Den tidens samiska barnlitteratur skrivs ofta av lappmissionärer som kom för att uppfostra och predika.<br>1950-talet är charmtrollens tid i Lapplandsskildringarna, medan 1960-talet krav på realism gjorde att goda kunskaper om det ämne man skrev om blev nödvändiga. Samma år som Katarina Taikon började berätta om sin egen uppväxt som zigenare i böckerna om Katitzi publicerade Viola Wahlstedt, som under 1950-talet givit ut en rad tämligen schablonartade sameskildringar för barn, en insiktsfull berättelse om en vilsen nomadskolepojke i Ingen tror på Aslak.<br>Nyanserad bild<br> ? Men den hittills mest nyanserade bilden av en modern samepojke har Örjan Persson gett oss i trilogin om Gabriel Fjällman ? Vargspåret, Trogen intill döden och I säkert förvar. Men även i dessa böcker är perspektivet sydsvenskt, huvudpersonen är en stockholmsflicka, tvångsförflyttad till den jämtländska glesbygden. Som alla de författare som skrivit om samerna är Örjan Persson svensktalande, icke-same, född jämte, men precis som jag bosatt i södra Sverige, säger Gerda Helena Lindskog.<br>Av de 135 studerade böckerna kom 113 ut före 1970. Under 1990-talet kom bara tre, en utveckling som tydligt visar att kravet på autenticitet och trovärdighet i de realistiska berättelserna fått till följd att allt färre författare vågar sig på att beskriva de samiska miljöer de inte själva upplevt.<br> ? Självklart undrar jag när svenskspråkiga barn äntligen ska få del av samernas egna berättelser, berättade ur samiskt perspektiv, översatta från samiska eller skrivna på svenska, säger Gerda Helena Lindskog, som inte oväntat finner svenskarnas förhållningssätt gentemot samerna genom historien beklämmande. <br> ? Som alla andra följer barnboksförfattare med i sin tid och jag har följt med dem i deras skrivande och jämfört med historien och samhällsklimatet runt omkring. Jag vill inte fördöma och jag har inte använt ord som ?kolonialism?. Däremot har jag visat upp en del av vårt gemensamma arv som vi alla måste förhålla oss till.<br><br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!