Dio vinner kampen

I och med lördagens sista huvudakter Mötley Crüe och Dio vankades en giganternas kamp. En kamp Dio vann lätt på trovärdighet och rutin mot Crües publikfrieri i form av sexism och effektsökeri. 

Kultur och Nöje2005-06-13 06:30
<P><STRONG>Sweden rock festival <BR>Dio <BR>Lördag 21.45 <BR>Rock stage <BR>Fyra Kurirhästar<BR></STRONG><BR><STRONG>Sweden rock festival<BR>Mötley Crue<BR>Lördag 23.30<BR>Två kurirhäst</STRONG><STRONG>ar</STRONG><BR><BR>Ronnie James Dio gick på scenen kl. 21.45 med sitt kompetenta band och drog av en angenäm rad av klassiker och nytt material. Stargazer och Man on the silver mountain från Ronnie Dios tid i Blackmores Rainbow. Holy Diver från första plattan och Egypt för att bara nämna några få exemplar på magnifika hårdrockklassiker denne man gjort sig skyldig till.<BR>Redan här hade Dio vunnit kampen om lördagens bästa huvudakt.<BR>En timme senare skulle Vince Neil och övriga medelålders sleazerockare i Mötley Crüe bestiga Festival stage. Visst har även Mötley Crüe en fantastisk låtskatt och visst låter det de gör hyfsat bra trots så många års frånvaro, men det tycks mest handla om att försöka blåsa liv i den ?leva bus och rövar?- myt som skapades under 80-talet. Vince Neil fungerar hyfsat bra som frontman och någorlunda bra som sångare. Vilket faktiskt förvånar! <BR>Shout at the devil öppnade showen och redan där visade Vince Neil att han kanske skulle greja det här. Crues framträdande satte punkt på årets Sweden rock festival och giganternas kamp vanns av den lille drakdödaren från USA. Ronnie James Dio. Dennes konsert var den klart bästa på lördagen. Båda banden hade mycket stor publiktillströmning.<BR>En annan stor sångare under lördagen var Messiah Marcolin i Candlemass. Karln i munkkåpa är stor både i röst och kropp. Det kan man inte säga om låtmaterialet. Allt låter likadant och kommer liksom ingen vart sitt malande trots en ibland makalös tyngd.<BR></P>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!