Kerstin Hillström från Luleå är en diktdebutant som i många, många år levt nära litteraturen. Skrivit om den, läst, funderat. Det kanske är ganska naturligt att så småningom tänka sig att förädla sina erfarenheter i form av egna dikter.
Resultatet har blivit Dagarna, en sorts diktdagbok med koncentrerade rader om ett helt vanligt liv, ett år, från sommar till sommar. Det börjar den 16 augusti och slutar den 7 juli.
Ett år som är fyllt av vemod och betraktelser, detta vemod som står som en fyrbåk i svensk poetisk tradition. Kerstin Hillströms melankoliska rader drar essensen ur de vardagar hon lever.
Anspråkslöst, kanske till och med lite för anspråkslöst. Hennes diktjag har ingenting att skämmas för, hon borde tvärtom ta mer plats!
Men jag är förtjust i det anspråkslösa. Verkligt stora och bärande tankar skildras med fördel genom att använda små bokstäver. Efter några omläsningar av Dagarna hittar jag starka rottrådar i Kerstin Hillströms poetiska debut.
Utan några andra jämförelser hittar jag trådar tillbaka till dikter av Ulla Olin, Bo Carpelan och Elsa Grave när jag läser Dagarna Där finns en ton av hoppfullhet och försoning, ja till och med en kärlek till livet. Som i samlingens sista dikt, den första fyrradiga versen:
femte semesterdagen säger du / det stora lugnet vill inte infinna sig / dessa sommardagar när vi söker efter en hemort / efter känslan av att inget annat finns
Hon skriver genomgående med små bokstäver men deras betydelser skimrar som versaler. Det är enkelt, vackert och vemodigt. Vemodig är kanske ett ord som oroar många. Tidsandan skriker om att vara sin egen lyckas smed, att allt är möjligheter, att skärpa sig och gå ut och erövra världen!
Men vemodet är ingenting att vara rädd för. Vi lever i vemodets förlovade land, det gäller bara att spetsa begreppet med en aning luft och ljus.
För utan hoppet skulle vemodet tynga ner oss. Och nertyngd känner jag mig aldrig under läsningen av Dagarna, tvärtom. Hon sätter tonen redan i samlingens poetiska förord:
jag har allt jag behöver för att klara vintern / matkällarn full, skinnet hårt åtdraget / och de gamla själsliga ärren / som intellektuellt tidsfördriv
Några ord om själva boken och formgivningen är också på sin plats. Omslaget består av en oerhört fin målning av konstnären Jan-Anders Eriksson, en bild som verkligen går hand i hand med dikternas innehåll. Dessutom en fin teckning av Eva Källman på ett av försättsbladen. Sammantaget en väldigt fint formgiven diktsamling som dessutom bär på ett stort innehåll. Jag sitter nöjd.