Diktens vindar över Skandinavien

Håkan Sandell Skisser till ett århundrade Wahlström & Widstrand Skisser till ett århundrade, bara titeln andas en mäktig svepande vind fylld med angelägna dikter, långa och berättande, fulla av bilder och liv. I en ironisk knorr kostar författaren också på sig att trycka till ?saxmannen? en anonym diktpolis som vill korta ner till varje pris: ?Utanför min dörr står saxmannen / Om sandellska dikter tycker han / att de är alldeles för långa.? Håkan Sandell är i alla meningar en stor och viktig poet. Han finns ofta med när diktandet diskuteras, han har åsikter och han tiger inte still. I en liten ankdamm tar han sig friheter som inte alltid passar den rådande kultursynen. Men allt det tycker jag man kan lämna. Viktigare är att konstatera att Skisser till ett århundrade är en rik och levande diktsamling. Inte bara excellerar författaren med långa berättande dikter, antalet sidor är också imponerande stort, 140 stycken närmare bestämt. Och härlig läsning är det! Jag läste Oslopassionen, som kom ut för tre år sedan, också det en fin diktsamling. Där Oslopassionens dikter för det mesta samlades kring det privata, det mest intima i vardags- och kärlekslivet, tar Sandell i den nya samlingen ett större grepp om själva livet och skapandet. Det finns en ton av allvar och svepande skildringar, från det privata och ut till ett omfattande europeiskt idéarv. Dikterna tar sitt avstamp i Skandinavien, i den stad han bor i, Oslo, men reser på snabba fötter över hela den europeiska kartan; Berlin, Madrid, Kaspiska havet, smålandsskogarna, Köpenhamn och tillbaka igen. Till Oslo som inte bara tycks vara den fysiska plats han bor på sedan många år utan också ett andligt ?hjemmested? där han kan utforska de skandinaviska intrycken. ?Vad är Skandinavien, / något stort ? tung gammal sorg gjord / vacker av Grieg eller Lars-Erik Larsson? / Nej, jag hör det, det är annorlunda/ jorden andas, vind, pressande tystnad, / vid vattenranden trängd ut helt ytterst, / inga möjliga undanflykter, bara ett nu / och ett här. Den stilla blå sjön inom en, / på väg över en parkeringsplats i Oslo. ? Hans Oslo är mig väldigt bekant. Han rör sig i staden och bland människor jag tycker mig känna igen utan att förstås verkligen göra det. Men också jag har sedan länge fångats av den norska huvudstaden med dess inbjudande stadsbild och rika litteratur. Författarna, diskussionerna, poeterna. Jag känner igen influenser, passningar och hälsningar som Håkan Sandell använder sig av när han talar till och med sina norska och danska kollegor. Där anas bland andra dansken Sören Ulrich Thomsen, norrmännen Tor Ulven och Stein Mehren. Inte så att han talar direkt om och till några namngivna diktarkollegor, men det står klart att han befinner sig i ett universum där han inte är ensam; han ingår i en väv som innehåller en ständig dialog med författare han respekterar. Den som har upptäckt Oslos själ och geografi, gatorna, cafeérna, Slottsparken, Nasjonaltheatret, trikken upp mot Frogner, de små kebabsyltorna i Oslos gamla slitna arbetarkvarter hittar många dikter att vila i: ?Det skänktes mig ett andra liv, natttimmar / med få ställen att gå till där vi vakade / i strängheten av stadens arv, omslingrade / i samtal eller ut från kalnande lokaler, / och ännu över oss: Munchs stjärnhimmel.? Håkan Sandell är en poet som rör sig obehindrat i Skandinavien och Europa. Han gör det rakryggat utan att snegla åt sidan. Han är en sann gränsöverskridare och hans böljande långa dikter innehåller berättelser som berör in i själens innersta skrymslen.

Diktens vindar över Skandinavien

"Skisser till ett århundrade är en rik och levande diktsamling. Inte bara excellerar författaren med långa berättande dikter, antalet sidor är också imponerande stort, 140 stycken närmare bestämt. Och härlig läsning är det!", skriver recensenten Lars Hedström.