Christina Wahldén
Den som jag trodde skulle göra mig lycklig.
Norstedts
Ny bok
Christina Wahldén, journalist och författare, har ett omfattande författarskap bakom sig inom olika genrer. Hon har skrivit många barn- och ungdomsböcker men också tre deckare och en faktabok. 2010 gav hon ut I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig, en skildring av en flickas fruktansvärda upplevelser i krigets Kongo. Som journalist har hon särskilt skrivit artiklar om kvinnoförtryck, våldtäkt, hedersrelaterat våld och sexuellt våld mot kvinnor under krig.
Denna vinter ger hon ut sin första vuxenroman, Den som jag trodde skulle göra mig lycklig. Titeln är ett citat från ett brev som Daniel Solander skriver till sin store läromästare Carl von Linné och formuleringen gäller Linnés äldsta dotter Lisa Stina. Daniel och Lisa Stina har förälskat sig i varandra men den kärleken fick aldrig någon riktig chans.
Linné skickade sin favoritlärjunge Solander till London, men till Linnés och inte minst Lisa Stinas sorg kom han aldrig tillbaka till Sverige. Han fick tjänst vid British Museum och fick tillfälle att göra en världsomsegling tillsammans med den rike brittiske kollegan och vännen Joseph Banks.
Kapten på skeppet Endeavour var den oförvägne James Cook. Den strapatsrika färden utgick från Plymouth 1768 via Madeira till Rio de Janeiro, man rundade Cap Horn och besökte söderhavsöar som Tahiti och fortsatte vidare till Nya Zeeland och Australien. Solander var den förste svensk som besökte denna världsdel.
Efter att ha grundstött vid stora Barriärrevet måste båten repareras, vilket skedde i Batavia i Ostindien. Sedan gick färden vidare runt Goda Hoppsudden tillbaka till England. Resan tog tre år. Mängder för européerna okända växter och djur hade upptäckts under färden. Men världsomseglingen skördade många offer bland besättningen.
Berättarperspektivet växlar. Vi får följa Solander och Endeavours äventyr på exotiska platser. I några avsnitt får aboriginer berätta om de bleka männen som kommer med sina eldkäppar och jagar djur utan fråga om lov.
I andra kapitel får läsaren följa Lisa Stina hemma i Sverige. Hon gifter sig med en officer, äktenskapet blir olyckligt, mannen misshandlar henne och hon flyttar hem med sin dotter Sara Lisa till sina föräldrar och syskon.
Lisa Stina äger samma intresse för botanik som sin far, men eftersom hon är kvinna får hon inte tillträde till den akademiska världen. Hon är uppenbart mer kvalificerad än sin bror Carl, som saknar begåvning och ambition, men som utan att disputera ärver faderns professur. Lisa Stina blir en representant för alla kvinnor som utestängts från högre studier.
”Hon vill få gå in i Gustavianum lika självklart som de medelmåttiga männen, de på sin höjd normalbegåvade som kommer att nå så höga positioner i samhället enbart på grund av sitt kön. Hon vill stå längst fram och undervisa, hon vill bli professor. Och hon vet, innerst inne i sitt hjärta, att hon faktiskt hade kunnat bli det också, om hon bara hade fått chansen.”
Lisa Stinas sorgliga öde ges stort utrymme i romanen och Wahldén lyckas göra ett levande porträtt av henne. Solander blir snarare en bifigur och hans undanglidande personlighet väcker frågor. Varför upphörde hans kontakt med Linné och Lisa Stina? Levde han enbart för sin vetenskap och var han egentligen ointresserad av kvinnor?
Wahldén har lagt ned stor möda på att samla faktastoff till sin roman. Hon använder brev, kartor och andra dokument för att verklighetsförankra sin läsvärda berättelse.