DiCaprio som agent

Body of Lies är så fullmatad med information att en toalettpaus kan göra att man helt tappar tråden. Men det är skönt med en film som litar på att vi som tittar inte är stendumma. Eftersom allt är så uppspeedat glömmer man bort att tänka på att Leonardo DiCaprios agent Roger Ferris är Die Hard-överdriven. Men ändå lyckas filmen vara ganska trovärdig. Berättelsen utspelar sig i Mellanöstern där DiCaprio är en CIA-agent med talibanskägg, på jakt efter en Usama bin Ladin-liknande typ. I luren håller han ständig kontakt med chefen Ed Hoffman (Russell Crowe) som styr sina marionetter via dator och telefon (medan han passar sina barn i USA). Eftersom Hoffman inte behöver möta terrorkrigets offer ansikte mot ansikte agerar han helt utifrån förnuft och utan känsla. DiCaprio som är på marken lär känna både sina fiender och offer. Därför blir han känslomässigt involverad och slutligen förälskad. Och ja, det är bäddat för konflikt mellan Crowes och DiCaprios figurer. Body of Lies visar att det högteknologiska kriget kan leda till att man drar felaktiga slutsatser då man inte längre möter människor ansikte mot ansikte. Och när man väl gjort sina misstag spelar det inte så stor roll - man kände ju ändå inte de drabbade. Filmens första halva funkar väldigt väl. När en onödig kärlekshistoria tvingas in i halvtid halkar Body of Lies ner till betyget tre.

DiCaprio som agent

Ridley Scotts likasinnade brorsa Tony gör gärna supersnabba och högteknologiska thrillers. En vanlig syn i filmerna är datanissar som sitter vid något högkvarter och betraktar viktiga händelser via spionsatellit. Nu har Ridley Scott gjort en Tony Scott-film.