Diaboliskt sätt att stjäla en själ

M. Night Shyamalan har hittat på intrigen till Devil, men låter ett betydligt billigare gäng sätta ihop filmen åt honom i en ny serie som kallas The Night Chronicles. Det verkar som att Shyamalan funkar bäst som idémaskin med tanke på att det här är en finurlig rysare medan hans senaste regiförsök blivit riktiga magplask. Jag fullkomligt älskar premissen: tre män och två kvinnor sitter fast i en hiss. Varje gång lampan släcks blir en av personerna brutalt mördad i mörkret. Vem är den skyldige? Polisen och säkerhetspersonalen kan se in i hissen och tala till dem via hisstelefonen, men de instängda kan inte prata tillbaka. Säkerhetsvakten som bevakar kameran visar sig vara djupt troende kristen och han ser ett konstigt sken i inspelningen. För honom är det självklart vad som pågår i hissen: Djävulen är på besök. Det visar sig att människorna i hissen är syndare och kommer att få betala ett högt pris för sina illdåd. En räddningsaktion drar igång och eftersom Devils speltid är under 90 minuter hinner intensiteten aldrig avta. Dessutom har Shyamalans favoritfotograf, Tak Fujimoto, fångat en klaustrofobisk och diabolisk stämning i sina bilder med trånga hissar och en uppochnervänd helikoptervy över Philadelphias skyline under förtexterna (särskilt tilltalande). Tycker du att tortyrporren i Hostel och Saw är för magstark? Du kan vara lugn. Våldet i Devil sker mestadels när hissen är mörklagd. Regissören Dowdle är ute efter kusligheter och inte blodsplatter. Risken finns dock att Devils handling imploderar som ett slott av luft när du lämnat biografen. Varför i helvete skulle djävulen befinna sig i en hiss? Jag kan komma på 666 bättre sätt att stjäla en själ.