Di Levas pinsamma covermiss

I en pressrelease skriver Universal att Di Leva klär tolv internationella megahits från 1980-talet i nya kläder, uppdaterar låtarna för nästa decennium. Om det här plastiga
electroljudet är ett sound för nästa decennium så vill jag inte längre vara med. Di Leva gör sitt bästa för att slakta bland annat Another Day in Paradise, Let’s Dance, Pride (in the name of Love), Personal Jesus och Rockin’ in the Free World och några andra musikhistoriska bitar. Den enda låten som känns någotsånär genuin är ABBA-hiten The Winner Takes It All. Det luktar kreativ kris lång väg. Har Di Leva haft en halvfärdig skiva med eget material som han skrotat och ersatt med covers? Ingen aning, men jag skulle inte bli förvånad. Det absolut värsta ögonblicket på Lovestar är Di Levas användning av autotune i Bob Marleys Redemption song. Det näst värsta är allt annat som finns på skivan.