Di Leva mot väggen

   Hans karriär har upplevt både toppar och dalar. Han har fått både stenar och tomater kastade på sig, sågningar i pressen och hånflin i ansiktet.
Men samtidigt har han nått kultstatus, vunnit grammis, sålt guldskivor och blivit kosmiskt, ohämmat älskad av fans i tre generationer. I år firar han 25 år som artist, i morgon gör han det på Kirunafestivalens scen. Kuriren ställde tolv frågor till Thomas Di Leva.

Kultur och Nöje2005-07-01 06:30
Hur känns det att ha blivit en av de få artisterna som kan kallas folkkär? <br> ? Såklart är det oerhört roligt att det man gör når fram i hjärtat på människor. Att texterna och musiken går in i själen och att det då har med människors liv att göra, om det kanske kan öppna nåt hos mina lyssnare som får dem att tänka är det jättebra. <br>Trodde du allt detta för 25 år sedan då du startade? <br> ? Ha ha, näe när man var så ung så trodde man nog allt hela tiden. Man ville så mycket att man tänkte mest på vad som ska hända i nästa stund och inte om 25 år. Men jag ville i grunden samma sak då som nu, att världen ska bli en bättre plats för alla levande varelser, jag tror musik påverkar sånt väldigt mycket, för den går förbi intellektet och rakt in i hjärtat. <br>Vad har varit din hemlighet för att lyckas som artist?<br> ? Jag tror att det viktigaste om man spelar musik eller skriver är att man har tillit till det som kommer ur en och inte tänker så mycket på vad som är ?rätt stil? eller vad alla ska tycka. Alla människor har ett unikt flöde, oavsett om man är journalist eller vad det är man gör. Snegla inte på andra och jämför dig inte heller, du är unik, lita på det helt enkelt. <br>Har det blivit lättare med åren, att ?tro på? det du gör, du har ju upplevt både toppar och dalar som skivartist? <br> ? Jo, det har det nog. Man kan inte göra skivor som alla gillar jättemycket hela tiden, det är naturligt att det går i vågor, speciellt om man hållit på så länge som jag gjort. Man måste våga skriva om där man står just nu i livet, även om man vet att det inte kanske kommer att bli så populärt. Man får inte börja censurera sig själv. <br>?Det stora problemet för mig är att jag vill skapa stor konst i form av enkel musik för den breda publiken? ? har du sagt en gång hur ser du på det i dag?<br> ? Ja, det är så jag ser det. Jag vill gärna vara ett alternativ i underhållningsvärlden, när man lyssnar på radio och TV så är allting nuförtiden väldigt formaterat. Underhållning överhuvudtaget är väldigt mycket yta och lite underhåll, och i stället för att klaga på det kan man vara ett alternativ i stället. <br>Fjolårets album Tiden faller fick ett svalt mottagande i pressen, hur påverkas du av snacket om att Di Leva är slut? <br> ? Det spelar inte så stor roll. Jag har någonstans varit med om både sval som het kritik så många gånger nu, de som vill lyssna på mig hittar nog fram ändå. Jag gör intervjuer för mina fans, de tycker det är kul att läsa lite om mig och kanske få svar på några frågor som de gått och funderat på. Recensioner har inte heller lika stor inverkan på folk i dag, det har gått lite inflation i listor, recensioner och musikpriser, vi är trots allt bara nio miljoner invånare i Sverige. Men visst, i början var det väldigt viktigt vad kritiker och tidningar tyckte om mig. <br>Jag vet att du förr om åren fick utstå mycket spott och spe på grund av din annorlunda stil? <br> ? Ja, det var mycket stenkastning och sånt när jag var yngre, men i dag är det inte nåt sånt alls. Jag tror att folk vant sig vid mig nu, de är inte lika rädda. Oavsett vad trenderna är i samhället så står jag fast för kärlek, det är mitt budskap i allt. <br>Ser du någon skillnad i hur media behandlar dig i dag, från förr?<br> ? Jag var verkligen inte medias favorit på åttiotalet, ha ha (här skrattar Thomas länge och gott). När jag gjorde de första skivorna så var det många recensioner med väldigt många hårda ord. <br>Som vadå?<br> ? Vilken sten de dragit upp mig från, att jag inte kunde sjunga, att jag var ful och dum, ja allt du kan tänka dig! Ett tag var det rena rama mobbningen. <br>Är det samma journalister som i dag hyllar det du gör? <br> ? Säkert en del av dem, ha ha (Thomas skrattar minst lika gott och länge här), men många har väl börjat skriva sport och mobbar fotbollsstjärnorna i stället. Det är väl så det brukar gå till när journalisterna blir äldre, eller hur?<br>Eh, ja kanske. Hur ser du på svensk pop i dag? <br> ? Det finns alltid bra musik, och skulle vara orättvist om jag nu skulle nämna bara några. Men samtidigt tycker jag det är för mycket industri och för lite musik över svensk musikindustri i dag. Det är för formaterat och tillrättalagt. Annars gillar jag mycket att lyssna på radio från hela världen på internet, och Missy Elliotts skivor, de är fantastiska. <br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!