Katarina Frostensons nya diktsamling, Sånger och Formler, är fullödig.
Titeln är väl vald, språket sjunger i varje dikt. Frostensons dikter bör man läsa högt, för rytmens skull, för ordmusikens skull. Hon äger en märklig förmåga att musicera med språket, ljud och stavelser upprepas, toner kommer igen. Kanske är det inte hon som spelar med språket, jag tror att det är språket som spelar i henne, som driver hennes texter framåt.
Hon har själv sagt att formler är ”nog främst en ramsa, trollformeln. En förhäxande sats som kommer igen”. Sådana förhäxande satser lär vi oss tidigt i barnramsor, som alla ungar gillar att ta i sin mun. Samma sensuella språkglädje finner man i Frostensons dikter.
Bokens titel har hon lånat av den ryska lyrikern Marina Tsvetajeva, en kompromisslös språkkonstnär, som Frostenson känner samhörighet med och som hon tillägnar en lång dikt, Kring Marina. Kanske har de båda trots helt olika livsöden en gemensam poetik:
"Bara se och teckna det som syns, nedskriva
det
är hörandet – ljudvågen – det som gör att det ändå alltid
kränger till"
Några dikter reser i österled och besöker Vitryssland och staden Minsk. En vacker och gripande dikt handlar om de små syskonen som mirakulöst överlevde ett flyghaveri i Sibirien och deras vandring ger texten riktning och mening.
Men sångerna och formlerna utspelar sig också ofta på hemmaplan, nämligen i Stockholm. Frostenson minns barndomens ås i Hägersten, där ledningarna över järnvägsspåren
”svängde och skälvde
sjöng vackert i luften”.
En annan dikt tar oss till dagens Sveavägen med sitt myller av människor. Tiggargumman, som sitter där i dagens flod, föranleder diktjaget liksom läsaren att fundera över rätt och fel:
"Är overksamheten legal – vem härskar över hörnen, vem
hör till och inte, vad ska skiljas från vetet och hur lång tid
får fattigdom vara"
Frostensons dikter har blivit tydligare med åren. Orden i denna bok är ofta vardagliga, liksom miljöerna. Hon lyckas skriva en drabbande dikt på nio sidor om sopor. Bråtesgång heter den och beskriver den fruktansvärda nedskräpning som hotar både människor och djur. Sopbergen, som växer och blir till glaciärer som aldrig smälter, kan symbolisera alltings undergång.
Dikten Ordens formler borde vara användbar för skrivarkurser:
"Gräv med nosen i orden
Driv ut viltet i ljuset! Dra upp
och dia konsonantroten"
Sånger och Formler är höstens stora lyrikhändelse i den svenska litteraturen.