På morgonen den 24 februari, 2012, gick Lars Bergström från Rosvik in i "Big brother"-huset och det skulle dröja nästan hundra dagar innan han gick ut igen.
Dag 99 röstades han ut och därmed var han den som kommit närmast segern av norrbottniska deltagare.
– Det är kul att ha det där på sitt CV, tänk att jag gjorde det där. Jag kan faktiskt skratta åt det ibland, "fan vad sjukt" (skratt). Men jag skulle aldrig göra det igen, absolut inte, säger han.
När en ny säsong av "Big brother" inleds på måndag bor Bergström i Umeå och har jobbat på förskola sedan hans egen tv-medverkan ("men det är mer städat på förskolan måste jag säga").
Första tiden "i frihet" innebar mycket uppmärksamhet även om han försökte hålla sig ifrån den.
– Jag var inte beredd på att så många skulle ha sett på det. Det var ganska maxat ett tag, folk tjatade om det på stan. Det var lite påfrestande ibland, men det lade sig ganska snabbt ändå, säger han.
Trots att han var 33 år och äldre än många deltagare blev han känd som säsongens skojare och låg bakom många hyss.
– Det blev mycket skoj och flams för att få tiden att gå. Det gick inte annars – det var ju helt fruktansvärt (skratt).
Berätta.
– Det var så utdraget och långtråkigt. Man satt ju bara i en soffa, tänk dig att sitta i en hörnsoffa i tre månader ... Men det var också väldigt kul, man fick klä ut sig och flamsa. Jag är i alla fall färdig med det nu (skratt).
Som vegan och nykterist stack han ut bland deltagarna, som ofta levde för nästa fest, och höll sig undan skandalrubrikerna.
– Vissa grejer fick mig att tänka "oj, oj, oj, det här kommer inte vara kul för dig sen". När folk är på fest och måste hävda sig i ett sådant hus blir det värre. Folk ville synas och många gånger kunde jag gå och lägga mig och tänka att de skulle skämmas i efter hand, berättar Bergström.
Hur upplevde du att folk var där inne?
– Det var ganska mycket mobbing mot vissa, då sa jag ifrån på en gång. Men det var jobbigt att vara där då, jag hade inte räknat med att det skulle vara så. I början var det rätt kämpigt faktiskt.
Lars Bergström tror inte att hans medverkan har påverkat honom eller hans förutsättningar i livet nämnvärt, eftersom han "är så himla snäll och gjorde inget dumt".
– Jag hade bott i kollektiv och turnerat massor med band, så jag hade en bra grund att umgås med folk. Jag var van vid det, jämfört med vissa andra som aldrig bott med någon annan i sitt liv.