För det är ju en jäkligt ur-snygg bok. Fylld av fakta, listor, minnen, anekdoter och dessutom mycket generöst strösslad med allehanda (o)upptänkliga bilder också. Faktiskt också en jättestor elefantbild som en separat bilaga; föreställande The Hep Stars och med ytterligare fyra stjärnor på dess baksida: Elvis Presley, Jimi Hendrix, Anni-Frid Lyngstad och Bo Hansson (ex The Merrymen, pre Hansson och Karlsson och soloprojektet Ur trollkarlens hatt).
Affischstora så kallade elefantbilder var en del av det som tidningen Bildjournalen regelbundet serverade sin läsekrets som välkommet bonus-godis. Det var åtminstone en generation, som blev tonåringar omkring 1965 och några år framöver, som nogsamt tapetserade sina rum med dem.
Förlaget Premium Press, som har gjort flera ovärderliga kulturgärningar tidigare genom att publicera alltid lika nogsamma, påkostade och i stort format utkavlade böcker om ungdomstidningar som Okej och Poster, skivbolaget Metronome, Eurovisions- och Melodifestivaler, bland mycket annat, kan mycket väl betraktas som en värdig svensk parallell till det exklusiva tyska coffee table books-förlaget Taschen.
Man kan, helt enkelt, alltid lita på att det inte kan bli bättre än just så här - när man får en bok från Premium Press i sina händer.
Bildjournalen var alltså en ungdomstidning som ersatte gamla Filmjournalen, kom några år före den svartvita televisionens intåg i stugorna och HSB-lägenheterna och under 50- och 60-talet betydde - allt.
Den hade regelbundet en upplaga på en kvarts miljon exemplar varje vecka, kostade cirka 75 öre och slets bokstavligen från kioskerna av, snart sagt, ALLA ungdomar som hade som ambition att åtminstone någorlunda hänga med (och vilka hade inte den ambitionen...?).
Den fyllde alltså, och det med råge, ett behov och det gjorde den i 16 år.
Jag vet att jag har ett antal årgångar av Bildis liggande i lådor uppe på vinden. Och i boken om tidningen (där samtliga nummer, exempellöst nog, är avbildade samt även prisvärderade!) får jag nu veta att det handlar om en smärre förmögenhet som jag har liggande där uppe.
Teamet Börje Lundberg (gammal Expressen-reporter) och Ammi Bohm (tämligen dito) har tagit på sig samt genomfört den herkuliska uppgiften att läsa igenom v-a-r-t-e-n-d-a nummer av Bildjournalen. Och ger nu utsnitt ur tidningen, samt har även nu intervjuat de som var stjärnor då (och som nu ofta är totalt och och ohjälpligt bortglömda...) samt släpper även fram dem som skrev och plåtade i tidningen då och låter dem minnas. Ohämmat.
Nostalgi, alltså. I kubik och kvadrat och exakt hur mycket som helst. Eller: ett fint tidsdokument; en minnesmaskin i snygg layout och helt igenom attraktiv.
Bildjournalen innehöll reportage, artiklar, följetänger, horoskop (Cecilia Hagen, nu sedan åtskilliga år på Expressen, erkänner att hon skrev dem), tävlingar (man kunde få åka till England eller USA och träffa sina idoler; detta i en tid när många aldrig hade rest bortom sin egen hemby)I.
Exempelvis vann Christina från Forsvik i början av 60-talet en resa till Ponderosa-farmen i USA, för att få träffa skådespelarna i TV:s western-serie Bröderna Cartwright. Staffan Heimerson, då en ung reporter-spoling, hängde med. I en hel månad, med traktamente!
Han berättar också att han var "hovreporter" för både Gunnar Wiklund och Carli Tornehave. Så pass.
Ulf Nilson var också där och skrev. Om allt möjligt. Bengt H. Malmquist plåtade sina suveräna bilder (förlaget har för övrigt ägnat även dem en fin bok) och i Bildis-konceptet ingick även som presenter de så kallade "flexi-skivorna", som var hur böjliga som helst och vars livslängd inte var så...lång.
Och det är riktigt roligt att sitta och bläddra i boken och stanna till vid bilderna på alla de gamla omslagen; på Henry "Manolito" Darrow (från 60-tals TV western-serien High Chaparral), på 50-talsfilmstjärnor som den kalhuvade Yul Brynner, Sophia Loren och Brigitte Bardot, på den fryntlige tungviktsboxaren Ingo, på Beatles (mängder! i parti och minut!), på Freddie Skantze från Tages och så på David McCallum, han som spelade Ilya Kuryakin i TV agent-serien Mannen från U.N.C.L.E.
Det var på den tiden då bilderna (alltid!) betydde mera än texten (som sanningen att säga oftast vara av rätt så tafflig karaktär här).
Men 1969 var BJ på besök i "nöjenas glesbygd" och synade vad som där kunde tilldra sig - i Boden, Luleå, Malmberget och Gällivare.
Och då publicerades även reportaget med rubriken Varför prövade ni hasch? och de tillfrågade ungdomarna svarade: "Mitt gäng rökte hasch", "Vi var nyfikna", "Kunde inte låta bli" och "Jag tordes inte säga nej".
Jaja, vissa företeelser blir, till synes, aldrig inaktuella.