Det tog sig till slut för Myrra och Helen

Det var storbesök i går, i musikalernas tecken, när Myrra Malmberg och Helen Sjöholm tillsammans med pianisten Peter Nordahl, äntrade scenen inför en fullsatt Sagateater.
Rekvisitan på scenen gav ett ombonat intryck med, till synes, äkta mattor, soffgrupp och ljusstakar som Peter Nordahl inledningsvis gick runt och tände ljusen i. Myrra och Helen gav sig raskt in i A moment with you till Peter Nordahls flyhänta ackompanjemang. Vilken fantastisk pianist han är denne Nordahl. Även om han spelade efter noter så lyste hans improvisationsförmåga och lekfullhet igenom ibland, såsom jag är van att höra honom. Helens mezzosopran och Myrras sopran passar mycket bra ihop och klingade väl, både i de duetter som vi fick prov på under kvällen och i solonumren
Jag tycker att en del av programmet före paus kändes en aning segt ibland. Den vokala presentationen av programmet var både textmässigt och rent musikaliskt en tjatig historia. Så även pratet om peppar och salt och om olika karaktärer och rollfigurer som bitvis kändes stolpigt. Lite mer spontanitet hade kanske inte skadat. Jag kan tycka att, hur bra många musikallåtar än är, det kan vara lite svårt att ta till sig dem på ett bra sätt när de är ryckta ur sina sammanhang.
I slutet av första avdelningen började det ta sig när vi fick höra godbitar av bland annat Cole Porter, Rodgers and Hart samt av George och Ira Gershwin. Vilka pärlor dessa kompositörer har gjort. Jag tänker då bland annat på Gershwins fina I?ve got rhythm och Rodgers and Harts The lady is a tramp, som en gång i tiden sjöngs med den äran av Frank Sinatra. Här visade Malmberg och Sjöholm upp vilken rutin de besitter. Hasse och Tages översättning av Var blev ni av ur Svea Hund tillhörde också en av de mer minnesvärda låtarna denna kväll.
Efter pausen tog det sig ordentligt och det var som om det som kändes lösryckt och stolpigt före paus var som bortblåst. Helt plötsligt hängde både pratet och musiken ihop på ett bra sätt. Det som berörde mig mest var det som vi fick höra ur musikalen Avenue Q. Det är en musikal som handlar om vardagsfrågor, rasism och fördomar. Här levde Sjöholm och Malmberg verkligen ut sina skådespelartalanger när de med dockor, som hämtade ur The Muppet Show, sjöng de olika rollfigurerna.
Ur den lite smalare fåran på Broadway var låten som Josef Robert Brown har komponerat och som Malmberg sjöng, en riktig höjdare. Nordahl spelade härliga toner till Malmbergs inlevelsefulla sång. Duetten ur musikalen Woman of the year tillhörde också en av höjdarna denna kväll. Damernas stämmor kändes oerhört tighta i detta nummer.
Alla fina musikkvällar har dock ett slut och Sjöholm och Malmberg hade den goda smaken att som avrundning sjunga My own best friend ur musikalen Chicago. Ett värdigt slut på en trevlig kväll. Sedan var det bara att, med glädje i själen och ett leende som nästan stelnade när jag kom ut, ta sig till bilen i den 27 grader kalla Bodenkvällen. Med ett stort välbefinnade i kroppen styrde underteckna hemåt.