Nu har du chansen att se två hårdrockare jogga genom Luleå. Löparskorna är packade när industrimetalbanden Pain och Raubtier ger sig ut på Sverigeturné - Griståget 2011. Pains Peter Tägtgren och Raubtiers Pär Hulkoff såg sig nödgade att lägga upp en hyfsat hälsosam strategi för att hålla hela vägen.
- Vi ska inte supa, vi ska jogga i stället. Vi ska vara i topptrim. Vi kan inte vara bleka, feta och bakfulla. Men det går inte att göra guld av skit, turnén heter ju griståget, säger Pär Hulkoff.
- Nä, vi ska inte vara några gamla gubbar på scenen. Vi vill stå där och veta vad som gäller, man måste orka. Men vi har inte skrivit på för Lidingöloppet eller så, tillägger Peter Tägtgren.
Räddande ängel
Raubtier kom förra året med sitt andra album Skriet från vildmarken. När det kärvade i arbetet med plattan gick Peter Tägtgren in och räddade situationen.
- Vi var tvungna att mixa om, för det blev skit. Då hörde Peter av sig och sade att han kunde göra det. Det blev en vänskap som har bestått, säger Pär Hulkoff.
Pain släppte i somras albumet You only live twice, tre år efter föregående Cynic paradise.
- Den är lite hårdare och mörkare än tidigare. Det blev lite argare den här gången. Det var inget jag planerade, det bara blev så, säger Peter Tägtgren.
"De lär sig"
När det gäller livet på vägarna har Peter Tägtgren mer rutin än rovdjuren.
- Vi har umgåtts mycket det senaste året, man kan säga att de lär sig. Vi slår ihop våra påsar, de drar folk och vi drar folk. Det funkar bra.
Gästar ni varandra på scenen?
- Nej, inte på den här turnén, vi har gjort det förut.
Hur känns det att komma till Luleå?
- Det ska bli skitkul. Pär har lovat att de är helt galna däruppe, säger Tägtgren, som bor utanför Ludvika med sin familj.
Pär Hulkoff bor knappt fyra mil norr om Haparanda, och kan inte tänka sig att lämna vildmarken. Efter en tid på vägarna eller i storstaden måste han tillbaka till Tornedalen. I texterna plockar han in en hel del djur, natur och armageddonska väderfenomen.
- Det kommer sig naturligt, byn där jag bor har två meter ut i absolut vildmark. Jag älskar att jaga och vara ute i naturen, säger Hulkoff.
Nytt album
Men denna höst får jakten vika för rockstjärnelivet. Och efter turnén jobbar han vidare på nästa album, som Peter Tägtgren kommer att mixa, planerat att släppas under nästa år.
Du skriver en del om vikingakrigare och Valhall. Är du intresserad av fornnordisk mytologi?
- I allra högsta grad, men numera drar ju folk en massa konstiga paralleller till det där. Jag gör inga dumma kopplingar. De som gör det är bara belackare i så fall, säger Pär Holkuff.
Varför skriver du på svenska?
- Jag läser gammal poesi, svenskan är ett vackert språk. Du kan få svenskan att låta kärv och hård, det ger en närhet till texten.
Hur föddes Raubtier?
- Vi hade ett annat band med en extrem typ av musik, jättekonstig metal. Jag tyckte att det var dags att fundera på något annat. Då gjorde vi Kamphund. Sedan gick det snabbt. Det tar lång tid att bli stjärna över en natt.
I intervjuer som ligger på Youtube har ni en rätt hård machoattityd.
- Vi är som vi är, en del tycker att det är för mycket. Men vi är bara som vi är.
Har du alltid satt hårdrocken främst?
- Jag lyssnar på country, på klassiskt och på femtiotalsrock. Vi har grunden i rock?n?rollen, sedan hittar man sitt eget uttryck. Hårdrocken har alltid funnits där, den passar våra sinnen, säger Pär Hulkoff.
Vilka är er publik?
- Från början var det en rätt nischad grupp eftersom vi spelar hård och brutal musik, men det har vuxit ofantligt. Nu är det väldigt blandat, alla åldrar, kvinnor, män, flickor och pojkar.