Det svenska TV-dramats kris

Storsatsningarna på drama har avlöst varandra i svensk TV på senare tid. Efter alla år av dokusåpor, skulle det vara dags för det goda dramat: Upp till kamp, Andra avenyn och Sanningen om Marika i SVT. Labyrint och Ett gott parti i TV 4. Men tittarna sviker. Upp till kamp - som hyllades nästan reservationslöst av en nära nog enig recensentkår - fick aldrig mer än drygt 500.000 tittare per avsnitt. Regissören Mikael Marcimains förra TV-serie Lasermannen, hade genomgående dubbelt så många tittare. Ett annat exempel är TV 4:s Labyrint. Efter att det tredje avsnittet inte lockat fler än 280.000 tittare, har serien förlagts till en senare sändningstid. När TV 4 senast satsade på svenskt drama var det Medicinmannen från 2005. Den sågs av i genomsnitt 1,6 miljoner tittare. "Ofantligt svårt"
Vad är det som hänt? Är serierna helt enkelt för dåliga? Eller vill folk inte se bra drama längre? - Den senaste tidens försök med svenskt TV-drama visar ju om inte annat hur ofantligt svårt det är att hitta rätt, säger programchefen för TV 3, Anders Knave, som tidigare har varit programchef för
TV 4 och Kanal 5. Enligt de flesta experter handlar det om två faktorer: Dels är det väldigt svårt att göra drama. Dels är medielandskapet annorlunda. Folk vill välja själva när de vill se på TV. Man har vant sig vid att kunna se precis det man vill, exakt när man vill. Konkurrensen om tittarna är större. Senast TV-bolagen satsade på drama fanns inte TV 6, TV 8, TV 4 Plus, TV 4 Film, TV 4 Guld, SVT 24 eller Kunskapskanalen. - Jag tror att de faktorerna har betydelse. Det är svårt att göra något som kan konkurrera med de högkvalitativa amerikanska serierna. Sedan gör det förändrade medielandskapet att man har en sådan enorm möjlighet att välja sina upplevelser och när man vill se dem, säger Anders Knave. HBO-skada
Johanna Hagström, TV-krönikör och kritiker på Göteborgs-Posten, tror att vi blivit vad hon kal-lar för "HBO-skadade" de senaste åren. - Vi är bortskämda med att ett drama ska hålla en viss kvalitet. Som tittare ställer man väldigt höga krav i dag. Och det går liksom inte att rädda upp med att "det här handlar om Sverige, svenskar och svenska förhållanden". Det krävs väldigt mycket för att ett drama ska accepteras, säger hon. Naturligtvis försöker TV-bolagen anpassa sig till "det nya medielandskapet" så gott de kan. SVT har sin webbtjänst SVT Play, där man kan se avsnitten när man vill. Även TV 4 jobbar med webbvisningar. Många program går ofta i repris för att tittare ska kunna se dem på tider som passar dem. Men inte ens med de mest kreativa sätt att räkna tittare kommer man upp i några större siffror. När SVT räknade ihop ordinarie avsnitt, repriser och påbörjade webbvisningar av Andra avenyn kom man upp i en snittsiffra på ungefär 843.000 tittare. Jämför det med när SVT sände Rederiet senast - då såg runt 1,5 miljoner varje avsnitt. Det var 2002. Fortsatt prestigegenre
Så hur ser då framtiden ut? Är detta slutet för det svenska dramat? - Det är alldeles för tidigt att förutspå det svenska dramats död. Men den närmaste tiden kommer produktionsbolagen att fundera både en och två gånger extra innan de satsar 50 "mille" på en dramaserie, säger Johanna Hagström. Anders Knave är inne på samma linje, men påpekar att dramat fortsätter att vara en prestigegenre för TV-bolagen. - Det finns få saker som kan tvätta och stärka ett varumärke så väl som en lyckad dramasatsning. Man plockar lite kulturpoäng, man får en annan typ av programmering och man får någonting som kan fortsätta i flera säsonger.

Det svenska TV-dramats kris

Trots flera storsatsningar sviker tittarna det svenska dramat. Upp till kamp och Labyrint är två tydliga exempel. Är detta början på slutet för det svenska dramat? - Nästa svenska dramasatsning måste sitta som en smäck, säger Anders Knave programchef på TV 3.