Det smittsamma bruket av ofrivilliga uttryck

Plötsligt slinker orden ur munnen. Utan att man har en aning om hur det gick till har man blivit smittad. Jodå, ord och uttryck sprids lika ofrivilligt som influensa. Då och då utvecklas fullskaliga epidemier. Plötsligt använder halva landet samma uttryck utan att riktigt veta varför. - Det är klockrent! - Eh... va? - Jag sa att det är KLOCKRENT! De flesta känner nog igen sig. Vi använder helt enkelt en hel del fåniga ord och uttryck trots att vi inte gillar dem. Det märkliga är att inte ens de som arbetar med språk dagligen kan undkomma de ofrivilliga orden. - "Mysigt", säger Viveca Lärn. - Jag säger det sällan, men varje gång jag ändå gör det blir jag alldeles röd i ansiktet; så fånigt är det. "Myspys" är ännu värre, men det tror jag inte att jag sagt. "Mysbyxor" säger jag ibland. Det är jag inte stolt över. Smittas då alla människor av språksjukan? Jag ringer Torgny Lindgren. Han är rimligen väl lämpad att utröna saken. Inte bara eftersom han sitter med i Svenska Akademien - Torgny Lindgren hävdar dessutom att hans tal- och skriftspråk nästan inte skiljer sig ifrån varandra. - Det beror på att jag i allmänhet håller käften och håller mig till skrivandet. - Jag skriver som jag tänker och talar som jag skriver. Det är ofta besvärande för min omgivning. Det gör ju att jag talar försiktigt. Dröjande. Torgny Lindgren pausar. - Omgivningen blir otålig och tänker: Kommer han aldrig till punkt? Och varför lägger han in en bisats där? Med allt större öron lyssnar jag tyst vid vid telefonen. Otåligheten stiger, mycket riktigt. Jag funderar på om det där sista verkligen var en bisats, när Torgny plötsligt fortsätter: - Däremot tror jag inte att jag smittas särskilt lätt av modeord. Jag är ju inte ens en passiv deltagare i någon sorts modekultur. I min omgivning finns inga unga människor. Om jag skulle fånga upp modenycker så borde det vara från mina vänner i Svenska Akademien. Han funderar någon sekund och tillägger sedan: - Men där finns ju en väldig skepsis kring allt modebetonat. - Fast om jag kunde erinra mig någon språklig smitta hos mig själv, skulle jag nästan bli lycklig och omedelbart medge det, eftersom det skulle kunna tyda på att jag var en deltagare i min egen tid. Språkliga ofrivilligheter har ofta en tendens att nästan obemärkt smyga sig in i människors tal. - För ett tag sedan sa äldsta dottern att jag använder ordet "bitcha" som om det var helt naturligt. Vilket det ju kanske inte är för min åldersgrupp, berättar Carina Burman. - Jag kan säga det i alla möjliga sammanhang: "sluta bitcha!" eller att folk som är besvärliga på kultursidan håller på och bitchar om det ena eller det andra. Min 13-åring säger "hästballe!", det skulle jag aldrig göra. Men jag kan säga "jag äger fett!" och att något är "fetbra". Det skulle dock aldrig författaren till de populära barnböckerna om Lasse-Majas detektivbyrå göra. - Om jag sa "fett" skulle det låta rätt illa när jag är 47 år, säger Martin Widmark. - Men jag tror inte att man kan styra sitt språk. Man blir hela tiden påverkad av TV, radio och kompisar - men också av din egen ålder och var du befinner dig i samhället. Martin Widmark tycker att det är något märkligt med de smittsamma orden. - Å ena sidan är de något som stärker dig som person. Till en början. Sedan går de liksom över ett krön och om du hänger kvar vid orden på andra sidan är du plötsligt en tönt. Ta ordet "kanon". När det är nytt och lite hippt ger det användaren en känsla av att vara uppdaterad vad gäller språket. Men sedan går det över ett krön i popularitet. "Klockrent" är ett annat exempel. Det var ett jättebra ord under en viss period, tills alldeles för många hade börjat att använda det. - Man kan faktiskt sortera in ord i livscykler. Om man sysslar med att skriva, försöker man så klart värja sig mot den här typen av modeord, säger Martin Widmark. Kanske är de ofrivilliga orden en omistlig del av den språkliga processen. Fast hur länge pågår egentligen den? Jag frågar Torgny Lindgren. Han är mycket bestämd över svaret. - Till Alzheimers eller döden.

Det smittsamma bruket av ofrivilliga uttryck

Varför skulle Torgny Lindgren bli glad om han upptäckte att han använde ett modeord? Varför rodnar Viveca Lärn när hon säger "mysigt"? Anders Mildner pratar ofrivilligt språk med några av våra mest kända författare och upptäcker att vi alla på något sätt brottas med ordsjukdomar.