Den pjäs som valts av Lule Stassteaters ensemblen heter Kackelirackel, en fri översatt version av pjäsen Kikerikiste, som är skriven av barnboksförfattaren Paul Maar.
- Det är en pjäs om makt och statusjakt. När Tamburmajoren kommer in på scenen är det en bild av makten. Karaktärerna Peppar och Zackarias ger honom också makten eftersom vi alla lärt oss hur vi ska bete oss när vi möter maktmänniskor, men i slutet kommer de att inse att det är bättre att vara vänner än att bländas av maktmänniskor, säger Klara Bendz.
Inhoppare på Dramaten
Det är hennes andra uppdrag som regissör för Lule Stassteater. När hon gick ut scenskolan i Luleå våren 2010 stannade hon kvar över sommaren för att regissera clownföreställningen Ute och cyklar åt teatergruppen. Egentligen skulle hon medverkat i fjol också, men då fick hon jobb på Dramaten. Ett uppdrag som gav henne ett mycket längre kontrakt. Det var närmare ett års arbete.
- Jag jobbade som inhoppare för skådespelaren Sofia Pekkari som gestaltade Julia i föreställningen Romeo och Julia.
En väldigt speciell repetitionsprocess, enligt Klara Bendz.
- Jag följde repetitionerna noga och fick sedan jobba mycket själv innan jag på slutet fick hjälp av ett yttre öga. Det var fullt ös och kul, men speciellt. Jag fick göra flera pojkroller också. Kanske inte ett jobb som egentligen ger fler arbetstillfällen även om arbetsplatsen är prestigefyllda Dramaten. Det går inte direkt att bjuda in en regissör för att visa hur bra skådespelare du är när du inte vet vad och om du spelar den kvällen.
Scenkollektiv
Efter Dramaten blev det i stället jobb åt den fria teatergruppen PotatoPotato, ett scenkollektiv från Malmö som gör oskrivna samhällskommenterande föreställningar och performances.
- Jag hade sett dem spela och gillar deras ideologi om teater och samhälle. De är inte elitistiska utan ganska ocoola. Vi var fyra i den föreställning jag medverkade i och alla gjorde allt, från regi, producent till skådespeleri. Två hade aldrig tidigare jobbat som skådespelare men med regi och jag hade exempelvis aldrig producerat tidigare. Generellt händer det mycket i Malmö. Det verkar vara ganska vanligt att elever från teaterhögskolan startar egna grupper. Uppdelningen mellan proffs och amatörer är inte heller så strikt, det finns en härlig blandning.
Dock var det inget självklart val för Klara Bendz att bli skådespelare. Uppvuxen i Lund i akademikerhem tyckte hon att det snudd på fult att bli skådespelare.
- Det kändes som att det var lite pinsamt att bli skådespelare, som att jag var kändiskåt och fåfäng. Jag hade många tankar om vad andra skulle tycka om mig.
En ny värld
När hon var 22 år tog hon dock beslut om att testa. Då flyttade Klara Bendz till Stockholm och började studera vid Spegelteaterns skådespelarutbildning. Hon blev fast.
- Det var en helt egen värld. Jag tyckte det var så häftigt med de möten mellan människor som händer på en scen. Möten i kontrollerade former inom en ram, men inom den ramen är du helt fri. Det innebär att du möter andra människor helt ärligt, vilket kan vara mycket svårare i vardagslivet utanför scenen.
Kritisk mot kulturpolitiken
Och kärleken till skådespelaryrket har hon kvar, trots att det blivit en hel del regijobb.
- Jag skulle bli ledsen om jag inte fick agera. Jag gillar både och.
Dock menar hon att det är svårt att överleva som skådespelare.
- Den kulturpolitik som förs i dag gynnar inte kreativt arbete. Det pratas mycket politik bland skådespelare - inte minst på Dramaten. Att tro att alla kulturarbetare kan skapa sina egna arbeten är utopisk. Det behövs institutioner också, men framför allt en ny kulturpolitik.
Efter sommarens regiarbete åt Lule Stassteater vänter ytterligare jobb för PotatoPotato som skådespelare.
- Men eftersom det projektet börjar först i november kommer jag att ta strökurser i pedagogik dessförinnan, säger Klara Bendz.
Sommarteatern Kackelirackel har premiär efter midsommar.