Det mörka hotet är tillbaka

För att inte tala om att ni läsare har precis samma fulla rätt att få reda på vad halva nöjeredaktionen tycker om den sista Stjärnornas Krig-filmen. Vem vet, om ni gillar det kanske vi gör det igen. <A href="http://www.kuriren.nu/GEN_Utmatning_Noje.asp?ArticleID=870796&CategoryID=2766&ArticleOutputTemplateID=125&ArticleStateID=2&ParentID=">För att läsa Rolf Nilséns recension av Star Wars Episod III - klicka här. </A> Star Wars Episode III ? Mörkrets Hämnd (I original: Revenge of the Sith) Filmstaden Regi och manus: George Lucas Betyg: Tre Kurirhästar Det finns en stor fara (fullt jämförbar med den mörka sidan av kraften), med att drygt 20 år senare bevittna den sista pusselbiten av en saga man älskade mer än både fotboll på baksidan eller ett helt kilo godis på lördagar när man vad en snorig unge på mellanstadiet. De två senaste filmerna i Stjärnornas Krig-serien gillade jag knappt alls. Snygga och snuskigt påkostade lyckades George Lucas, trots den fantastiska storyn, ändå förstöra den unika känsla och specialeffekts-perfektionism som gjorde Rymdimperiet slår Tillbaka, Jedins Återkomst och Stjärnornas Krig till världens bästa filmer. 2000-talsproblem som missbruk av dataanimationer inom film har nämligen sällan visat sig tydligare än i de två senaste Stjärnornas Krig-filmerna, Det Mörka Hotet (2001) och Klonerna Anfaller (2002). Lyckligtvis har ?The force? varit med Lucas denna gången. För Mörkrets Hämnd är nämligen en fantastisk film, även med Stjärnornas Krig-mått mätt. Här bagatelliseras inte kampen mellan gott och ont. Den unika 1980- tals känslan bevaras med stilsäker revival-klippning och detaljrika skildringar av de olika rymdfolkens charmiga utseende och egenheter. Inte en enda liten detalj har slarvats bort. Dataanimationerna finns såklart där. Men de missbrukas inte längre. Skådespelarinsatserna är av högsta klass, även om Drottning Padmé (Natalie Portman) numera är lite väl dumkär hemmafru, och alldeles för lite smart maktkvinna än de tidigare filmerna. En riktigt stark och tuff tjej är också den enda pusselbit som saknas i storyn, och det enda som hindrar den från en säker fullpoängare. Faktum är att man inte ens blir besviken på en av filmvärldens mest efterlängtade scener, den när Anakin Skywalker (Hayden Christensen) äntligen ska förvandlas till Darth Vader. Vackert kanske är fel ord, men hjärtat är i halsgropen när man äntligen skall få reda på hur det man själv låtsas-lekt hundratals gånger med ljussabel (läs leksaks-plastsvärd med glödlampa) på mammas köksgolv VERKLIGEN gick till. För att inte tala om att inledningsscenen där Anakin och hans Jedi-lärare Obi Wan åker rakt in i fiendens högborg, bara den är värda entrepengarna.

Det mörka hotet är tillbaka

För första gången i Kurirens historia gör vi en dubbelrecension av en och samma film. Vi tyckte helt enkelt att kulturinstutitionen Star Wars på egen hand var värd denna (sär)behandling.