Det magiska huset är bäst

Den gula husfasaden strålar i kapp med solen och bara en liten bit nedanför strömmar den svala Kalixälven förbi. Gardinerna fladdrar stilla i de stora rummen på bottenvåningen. Förr huserade församlingens präster här. Nu är det ett rofyllt härbärge åt författare från hela det stora Barentsområdet. Idén med ett författarcentrum väcktes i Harstad i Norge redan 1998 men den officiella invigningen fick vänta till mars 2000. Verksamhetsledare för Barents Literature Centre, Marina Lundh, berättar om aktiviteter som planeras och genomförs med gamla prästgården i Överkalix som utgångspunkt. ? Vi har seminarier om översättning, om poesi, dramakurser och ungdomsverkstäder och samarbetar gärna med folkhögskolor. Ett stort arrangemang är litteraturtinget. Det fjärde i ordningen kommer att hållas i Övertorneå i början av oktober. Långt ifrån alla möten och seminarier äger rum i Överkalix. Hela Barents från Nordnorge i väster till den stora Archangelskregionen med den autonoma republiken Nenet i öster är geografisk arena för Barents litteratörer. 27 kom Nu senast i juni ordnade Marina Lundh ett program för kvinnliga författare i Rovaniemi. Det kom 27 kvinnor från alla Barentsländerna. Programmet var egentligen bara en tidsram. Det var deltagarna själva som satte dagordningen och de hade mycket att tala om. Om sina verk, sitt skrivande, sig själv och sina familjer. ? Att vara kvinna, mor och författare är ensamt för många. Jag försöker ordna pengar så att vi kan ordna fler sammankomster. Marina Lundh kommer från Sankt Petersburg. Efter språk- och litteraturstudier fick hon jobb i Murmansk men träffade så småningom en svensk man och är i dag bosatt i Kalix. Hon är den enda anställda på Barents Literature Centre och det skulle lätt kunna bli tråkigt och ensamt i det stora huset om det inte var för alla författare som kommer dit. Förra året var det så många som 60 gäster. De får tillbringa två?tre veckor i prästgården för att arbeta med sitt skrivande. Själva boendet är gratis. Gästen står för resan och mat under vistelsen och det finns ett välutrustat kök för egen matlagning. De ryska författarna får hjälp att söka stipendier på 5.000 kronor för att täcka utläggen. Fyra stipendier delas ut varje år av olika givare. Det är aldrig fler än fyra författare samtidigt i huset. Förutom sovrummen på övervåningen finns arbetsrum med modern datorutrustning och gemensamma rum för samvaro. De flesta som kommer hit och skriver är från Finland, sedan är det svenskar, norrmän och ryssar i nämnd ordning. ? Huset är gammalt men det lever. Många säger att det är bästa stället att skriva på därför att huset är magiskt, säger Marina Lundh och skrattar. Helena Soini nickar instämmande. ? Jag hade hört om prästgården i Överkalix av andra författare. De sa att hit ska man åka för att få inspiration. Alla som har varit här har fått ut något särskilt av det. Helena Soini kommer från Petroz--a-vodsk i ryska Karelen och har sin 14-åriga dotter Liza i sällskap. Det finskklingande efternamnet är hennes exmakes med rötterna i det en gång finska Karelen. ? Huset har allt vad kreativa människor behöver; stillhet, lugn och ro, öppen spis och bra människor. Helena Soini började skriva poesi redan vid åtta års ålder och fick uppmuntran av sin far som förtjust skickade in en dikt till radion. Debuten som skedde muntligen i radio lät inte vänta på sig. ?En viktig händelse? Det var en bra start och det låter så enkelt men Helena Soini understryker: ? Att skriva är ett stort och tungt arbete och det är hårt att bli refuserad. En gång fick hon många brev från människor som satt i fängelse. De hade läst en av hennes dikter i en tidskrift. ? Det blev en viktig händelse i mitt liv. För mig är det viktigt att ha läsare, de ger mig styrka. Och så naturen och himlen, tillägger hon. Dikterna handlar om känslor och moderskap, om de eviga ämnena som hon själv uttrycker det. Hon skriver gärna om kvinnornas liv. Hennes mormor födde sex söner. Samtliga dog under andra världskriget. ? Men andra världskriget är inte det sista kriget som Ryssland deltagit i. För att uthärda måste du ha en inre styrka och en värme inom dig. Du får inte vara kall. Under Sovjettiden fick hon kritik för att hon inte skrev om fosterlandet. ? Efter perestrojkan hittade jag ord för att uttrycka det jag kände om mitt land. Då började recensenterna att fråga mig varför jag inte skrev om kärlek. Förr var arvodena till författare mycket högre än nu. Såvida man inte skriver deckare eller annat som säljer bra. ? Alla som skriver måste hitta ett sätt att försörja sig. För poeter är det svårare än för dem som skriver prosa. Jag arbetar med forskning på Institutionen för språk och litteratur. Jag har också skrivit böcker om rysk-finska relationer och en bok om ryska målare. En pjäs gav bra utdelning då den sattes upp på fyra teatrar i Ryssland. Ytterligare en pjäs som kräver stor ensemble med musiker har hon också sålt men den har inte uppförts ännu. Teatern har inte råd med stora produktioner just nu. Det är poesin som ligger Helena Soini varmast om hjärtat. Hon arbetar mycket med språket som inte får vara för svårt. Och hon tycker att en enda publicerad dikt betyder mer än en pjäs som läggs i byrålådan. Det behövs översättare för att vi ska få ta del av litteraturen i Barents och det är brist på dem i dag. Det är de som verkar inom Barents Literature Centre väl medvetna om. En dikt av Helena Soini finns översatt av Annika Bäckström till svenska och publicerad i antologin med författare från Barentsregionen Där vägarna börjar.

Det magiska huset är bäst

Barents Literature Centre i Överkalix har fem år på nacken. Ryktet om det fridfulla och inspirerande gästhemmet har spridit sig till många författare i Barentsregionen. Den ryska poeten Helena Soini är en av dem som har rest till den gamla prästgården för att arbeta.