Det krävs något - även för att irritera

Om det är någon som det är lätt att göra sig löjlig över i samtiden så är det den uppsatte akademikern. Fjollig, specialiserad till döds, svävande i det blå, högfärdig över sin lärdom. Så lyder i alla fall nidbilden, som för många även är generaliserad verklighet. Man kunde tänka sig att en novellsamling som utspelar sig i den akademiska världen skulle nyansera den bilden, utmana eller komplicera den en aning. Men Björn Larssons Filologens dröm spelar på precis de strängarna – det är bara att bocka av stereotyperna under läsningens gång. Kanske är det ett utslag av självironi (eller självförakt), författaren är nämligen själv professor i franska vid Lunds universitet. Likväl lämnar det en dålig eftersmak.

Kultur och Nöje2008-06-11 07:45
Larssons karaktärer är gammeldags excentriska jönsar av den typ som har mycket svårt att lista ut hur en kaffebryggare fungerar, men som med nonchalant lätthet kan redogöra för varje aspekt av Noam Chomskys teorier om den generativa grammatiken. Roliga överdrifter, är det förstås tänkt. Det liknar dock mer mossiga karikatyrer, dessutom framförda på en eländigt putslustig prosa.
Filologens dröm är en bok som bitvis provocerar mig, vilket väl ändå bör ses som ett tecken på att den inte är helt slätstruken. Det krävs något även för att irritera. Ta bara hur novellernas intriger uteslutande är skrivbordskonstruktioner, hur tonen hela tiden tycks vara anpassad till en minsta gemensam nämnare, eller att förnumstigheterna står som spön i backen i de återkommande sensmoralerna (”Om ni vill bli riktigt bra forskare så måste ni också bli bra människor”). Här får man sannerligen sitt tålamod prövat. 
Björn Larsson är en storsäljande författare i Frankrike och sitter bland annat med i juryn för Le prix Simone de Beauvoir, ett pris ”för kvinnans frigörelse i världen”. En pikant detalj i sammanhanget.
Simone de Beauvoir skulle nog rodna – eller hellre ilskna till – om hon kunde ta del av de föga feministiska stråken i bokens titelnovell. Där söker en filolog länge och väl svaret på den heliga Graalens gåta men ger upp på randen till lösningen, då han inser att upptäckten av den i ett slag skulle göra livet meningslöst – plötsligt skulle ett av mänsklighetens största mysterier vara avförtrollat. Han behöver dock inte sörja länge över detta innan han på en krog råkar på ”en uppenbarelse i knallröd klänning och vindlande kolsvart hår, vackrare än alla ungmör som framförde Graalen genom Fiskarkungens slottssalar”. I stället för Graalen: Kvinnan. Uppe på piedestalen. Outsäglig. En enigma.
Som det brukar heta: kvinnan är, mannen gör.
Filologens dröm
Björn Larsson
Norstedts
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!