Det hade kunnat bli ett intressant samtal

På det första uppslaget möter vi en bild på Percy i storrutig skjorta, chinos och mörka solglasögon. Intill står en medelålders, traditionellt klädd kvinna med nässmycken och en stor korg med stenar balanserande på huvudet. I bakgrunden två indiska män. Den äldre av dem bär turban och ett orangefärgat höftskynke. Jag kan inte hjälpa att tycka att det är något lätt nykolonialt över bilden. Den västerländske miljardären som kommer de fattiga till undsättning. Snart är lidandet över! Nu ska allt bli bra. Orättvis?
Men kanske är min dom orättvis och alltför hastig. Läser jag vidare i chefredaktören Anneli Rogemans reportage från Tamil Nadu-provinsen i sydöstra Indien så kan jag konstatera att Hand in hand faktiskt når fram till vissa resultat. Frågan är bara vilka motiv de har. Och finns det verkligen ingen baksida med dessa mikrolån? I vart fall är det inget som tas upp i tidningen Vi. Här porträtteras ursprungsbefolkningen strävsamt arbetande i färgglada kläder och med stora leenden. En grupp söta barn står på en balkong och vinkar lyckligt mot kameran. Är det sina välgörare de hälsar? Anslaget påminner om Apollos resekataloger. Inte heller ställer Rogeman en enda kritisk fråga till Barnevik. Synas
I tidskriften Arena (4/2008) synar sociologen Catrin Lundström och statsvetaren Sofie Tornhill mikrolånsystemet i sömmarna. Måhända är deras kritik en aning ideologiskt färgad (en retorisk grundregel är ju att ge sina meningsmotståndare i alla fall några poänger), men hellre det än den devota tonen gentemot de som i kraft av sin ställning väl borde tåla att ifrågasättas. Amerikanska drömmen
Lundström och Tornhill ser mikrolånen som en produkt av den amerikanska drömmen, om the self made man. Med två tomma händer ska de fattiga resa sig och bli medspelare i den globala ekonomin. De tio procent av oss som utgör den ekonomiska eliten ska kunna fortsätta ostört med vår livsstil. I samtalet kring mikrolånen saknas, menar kritikerna, dessutom ofta den politiska kontexten. Varför de fattiga är fattiga, hur deras fattigdom förhåller sig till vår rikedom: "Bonden i Bangladesh som fått sin jord konfiskerad av ett exportföretag och sitt dricksvatten förgiftat av blekningsmedel från en textilfabrik kan hoppas att en ’social business’ fixar en brunn i just hennes by och att just hennes barn får stipendium för att gå i skolan." Gratisreklam
Fattiga indiska bönder tilldelas krediter för att köpa utsäde från multinationella företag - utsäde som de tidigare förlorat tillgång till sedan WTO garanterat samma företag patenträtter. Är det denna typ av mikrolån som Percy Barnevik förordar, eller går han en annan väg, och i så fall vilken? Där hade ett givande samtal kunnat inledas, men tidningen Vi upplåter i stället sina spalter åt något som mest liknar aningslös gratisreklam.

Det hade kunnat bli ett intressant samtal

I tidningen Vi:s senaste nummer (oktober) intervjuas affärsmannen Percy Barnevik, om projektet Hand in hand som han leder och som erbjuder mikrolån i Indien, det vi säga lån, ibland på bara några hundra dollar, så att de allra fattigaste ska kunna starta företag.