Det gömda gör sig påmint

Vid gränsen
Manus:Regi:Medverkande:Ljud:Kvart i nio. I bilen på väg in till jobbet. Sommarlovsteatern annonseras och så rullar Rolf Skoglunds radioteaterröst ut i kupén. Det går rysningar längs huden. Jag vill omedelbart och genast ha sommarlov! Ha tid att lyssna på Dickie Harding av Edith Nesbit och skådespelare av Skoglunds format.Men redan i kväll kan man höra en annan gedigen teaterröst. Det är Erland Josephson som ger den åldrande Gustav gestalt när Radioteatern ger Irena Kraus pjäs Vid gränsen. Gustav har levt i Sverige hela sitt liv, arbetat som hjärtkirurg men hans bakgrund är smärtsam. Det handlar om ett förflutet i Hitlertysklands utrotningsläger, en dödad och splittrad släkt, en barndom i trasor som nu börjar göra sig påmind. Han hämtar sin dotterson Jonatan vid skolan, och ger sig iväg.Det blir en vådlig utflykt i Stockholms ytterkanter. I Hilda Hellwigs regi möter vi en man med många demoner, ett medvetande i upplösning men också en stark vilja. Som lyssnare blir jag snabbt delaktig i den unge dottersonens förtvivlan. Han vill vända om, oroar sig för modern.På sitt håll uppvisar även hon, lärarinnan Agnes Bauer, många tecken på att vara svårt märkt av faderns glömda historia. När Jonatan försvunnit får hon kontakt med en grönsakshandlare som fadern lärt känna, närmast adopterat. Betydligt senare än Gustav har denne Peter Dragowitz anlänt till Sverige, även han mer av tvång än lust. De har umgåtts och Gustav har sänt Peter några inspelningar.I kvällens premiär, en av de få hittills under spelåret 2007, följer vi främst Gustavs men också dotterns trasiga känslomässiga register. Hellwig låter oss hoppa mellan flyktbilen, senare de promenerande rymlingarna, och Agnes jakt på trygghet och kontroll. Som ytterligare komplikation tycker jag mig ana hur en känsla av att tillhöra en överordnad klass hos Agnes, spelad av Ewa Fröling, fördjupar det psykologiska dramat.Vid gränsen har hämtat inspiration ur Irena Kraus eget liv och är på flera sätt ett viktigt bidrag till alla de reflektioner vi behöver göra. Landet Sverige är inte längre samma nationalstat som den där parollen "ett land, ett folk, ett språk" fick prägla många politiska beslut under 1900-talet. Här finns människor som på ett eller annat sätt lever i gränsland. Psykiska eller sådan uppdragna rakt genom språkområden med flera identiteter som följd, eller skapade genom att man immigrerat. Ibland sammanfaller alla i samma människa. En stunds eftertanke när gonggongen hörs ur radion ikväll alltså. Snart är det för övrigt slut med det dova ljudet. Nya Radioteatern med start 25 augusti ska ha en annan signatur.