Det finns bättre extrem metal
Sepultura
Sepultura, kungarna av metal med världssamvete och pretentioner, överträffar sig själva på A-Lex. På gott och ont, mest gott. Sällan har Derrick Green sjungit bättre (jag har alltid gillat honom mer än föregångaren Max Cavalera) och riffen sitter ihop med rytmsektionen precis som de ska. Å andra sidan vill jag ha min extrema metal ännu mer extrem: Cult of Lunas depressioner, Breachs vansinne, Napalm Deaths anarkism eller Mayhems ondska.
Det är svårt och onödigt att ifrågasätta Sepulturas originalitet eller engagemang och skulle jag rekommendera en skiva med dem är det antagligen denna. Skulle jag jämföra den med något annat skulle det bli Songs to Fan the Flames of Discontent med Refused. Jag skulle säga att den här musiken gjordes minst lika bra redan 1996, troligen tidigare. Framförallt skulle jag säga att vill man ha extrem metal så finns det bra mycket extremare, bra mycket bättre, än det här. Som får Sepultura att låta som Idol-vinnare i jämförelse.
Så jobbar vi med nyheter