Det finns alltid något oupptäckt

Jesper Svenbro Himlen och andra upptäckter Albert Bonniers Förlag Himlen och andra upptäckter heter Jesper Svenbros nya diktsamling. Är det anspråksfullt? Inte alls, himlen är inte den enda underbara upptäckt Svenbro gör i sina dikter. Hans diktarmetod är så långt från språkmaterialisternas hackmat som tänkas kan. Det finns alltid en insikt att vinna, det finns alltid någonting oupptäckt som med tankens ihärdighet till sist blir utsagt. Därför är han en underbar diktare. Han börjar hur konkret som helst i titeldikten, den handlar om en tavla, en lotterivinst som går i arv. ?Hvens gamla prästgård? hette tavlan/ målad av Gustav Rudberg, / första pris i Konstföreningens lotteri/ i början av femtiotalet?. Från en respektfull men något skeptisk farmoder färdas tavlan via svärdottern till sonen. Den hänger över moderns dödsbädd och just efter det ögonblicket gör författaren den underbara upptäckten, vad den slarvigt lutande logdörren egentligen föreställer: ?För första gången förstod vi/ att sikten var fri genom vagnsporten/ och att det var himlen/ som där bortom/ stod öppen?. Så skriver man en suverän inbjudan att läsa vidare i en diktbok. Den poet som uppvisar den sortens magi återvänder man alltid till. Förvissad att det alltid finns ytterligare ett under, ännu ett hisnande ögonblick där inne bland diktraderna, himmel efter himmel som öppnar sig. Och det bästa av allt är att dessa under är helt konkreta, låter sig utsägas fast de ligger på gränsen till det outsägliga. De är som den gamla arvefåtölj (inte vilken fåtölj som helst, utan kapten Edelfeldts gustavianska!). Vilken skön sång till hantverkets djupa kunskap och till minnet av en död moder. De föregående kvinnorna har stor plats i Svenbros bok, en tidigare diktsamling hette ju Pastorn min far, men nu återkallas mor, farmor och mormor ur minnet. I tydliga och starkt kärleksfulla bilder från olika platser och hus, småstadspräglade, mycket ordentliga. Sådana som bilderna av den anspråkslösa söndagsskollärarinnan eller av Caisy Elander, det intellektuella alibit i Landskrona för länge sedan. Allt skrivet med respekt och kärlek. Den andra, stora avdelningen i diktsamlingen är en svit dikter om Sapfo. Svenbros dagliga gärning som klassisk lärd hämtar här upp ytterligare en kvinna, en mäktig kvinna: ?Grekiska språket ska aldrig hämta sig från den syrasättning/ som det utsattes för/ i Sapfos dikter?. In och ut ur historien går Svenbro med sin Sapfo, över gränser, över tider. Förundrad, liksom läsaren, över kunskapens oväntade utfällningar i form av vishet. Kärlek, minnet av kvinnor och en stark, genomgående känsla av att livet faktiskt har en mening. I samtida, svensk dikt är denna senare övertygelse häpnadsväckande.

Det finns alltid något oupptäckt

Norrbottens-Kurirens Jan-Olov Nyström tycker Jesper Svenbro är "en underbar diktare".