Det egna livet tar plats i texten

- Titeln ska läsas symboliskt, man kan längta hem på många olika sätt, ordet "hemlängtan" har flera betydelser, säger Ulrika Vallgårda, som sitter och väntar på sin nytryckta bok över en kopp kaffe i Kulturens hus. Hon arbetar som frilansande journalist, skriver både i dagstidningar och veckotidningar. För några år sedan tog hon mod till sig och knackade på dörren till en av sina grannar på Porsön i Luleå. Som småbarnsmamma mötte hon ofta en gammal kvinna på sina promenader i grannskapet, såg henne plocka sallad från sina odlingar utanför lägenheten. En höstdag bestämde sig Ulrika Vallgårda för att ta kontakt. Reportagebok
Mötet resulterade så småningom i boken Ett nytt liv (2004) , en reportagebok i samarbete med fotografen Susanne Lindholm och senare också i en fotoutställning, om fyra kurdiska kvinnor i Luleå. Två år senare kom deras andra gemensamma bok - Män i en ny värld. Denna gång handlade det om fyra kurdiska män. Nu när ytterligare två år har gått är det dags för den tredje boken i ordningen. Men denna gång är allt annorlunda, nu handlar det om hennes eget liv. - De första böckerna gav jag ut på mitt eget förlag Radhusförlaget. Men nu kände jag att jag ville ha en förläggare bakom mig, säger Ulrika Vallgårda. I fyra år har hon arbetat med sina dikter, alltsedan hon fick den första impulsen under en kurs i skapande svenska på universitetet. - Jag kände att mitt skrivande tog fart, jag fick en massa energi av att skriva poesi, av att leka med språket, med bilder. För mig är det en mycket lustfylld process. Som journalist säger hon sig "liksom inte vara riktigt nöjd med att skriva för byrålådan", så hon tog mod till sig och skickade in sitt manus till några förlag. Flera ställde sig positiva, men allra mest positiv var Bengt Pohjanen i Haparanda som ville ge ut på sitt Barents Publisher. Lättbegripligt
- Sonja Åkesson sade någonting om att hon kände en plikt att berätta om sig själv så att andra kunde känna igen sig. Inte för att jag känner någon slags plikt, men jag hoppas och tror att många känner igen sig i i det jag skriver om. Mina dikter är extremt lättbegripliga och handlar om vardagen, om lycka och förfäran, om känslor och existentiella frågor, om tro, föräldraskap och kärlek - allt det som livet är fyllt av. Det mesta handlar naturligtvis om mig själv, men långtifrån allt. Och även om mycket bottnar i något verkligt så tillåter ju diktens form att man skruvar till det och ibland har jag hittat på helt och hållet, säger Ulrika Vallgårda. Tidsaxel
Genom hela boken löper en anad tidsaxel, bland annat uttryckt i att ett barn föds och växer upp. Även formmässigt förändras dikterna genom boken, från att ha karaktären av betraktelser till att bli mer symboliska. - Som journalist känns det naturligtvis lite underligt att berätta om sig själv, det är en ovan situation. Men jag känner inte att jag tar några stora risker och den jag lämnar ut är bara mig själv. Gjorde jag inte det, skrev jag inte om mina känslor, skulle det inte vara någon poäng i att ge ut mina dikter överhuvud taget.

Det egna livet tar plats i texten

Efter två böcker om människors längtan har Ulrika Vallgårda skrivit om sin egen. Hemlängtan heter hennes skönlitterära debut, en diktsamling, som kommer ut på lördag. Förläggare är Bengt Pohjanen.