Egentligen borde jag inte skriva den här recensionen. Den borde skrivas av någon som är van vid att lyssna på modern opera, och ännu hellre van att lyssna på modern opera på skiva, utan de visuella intrycken från scenen. Det är inte jag (och ingen annan på redaktionen heller). The Knifes album Deep cuts och Silent shout hör till mina absoluta favoritskivor under 00-talet, så kan jag inte älska det här. Det finns brottstycken av det som gör syskonen Dreijer underbara som flämtar till här och där, men stunderna är så flyktiga i bruset av ljud som utan visuell hjälp bara framstår som meningslösa att jag snart ger upp.
