Han är en hyllad solocellist som spelat på nattklubb i hemstaden Stockholm för att hitta ny publik till den klassiska musiken.
Hon är en av Norges två kvinnliga dirigenter som 36 år ung dirigerat flera professionella orkestrar både inom och utom Skandinavien och numer är chefdirigent för Östgöta Blåsarsymfoniker.
Nu möts Jakob Koranyi och Cathrine Winnes för en turné med Norrbottens Kammarorkester som inleddes i Älvsbyn igår kväll.
- Det blir romantik, humor och så bjuder vi på en mycket speciell gåva. En symfoni av den amerikanska tonsättaren Marion Baure, ett stycke som kanske spelas i Sverige för första gången, säger Cathrine Winnes.
Hon har varit i Piteå några dagar för att repetera med Norrbottens Kammarorkester inför konserten. Ett spännande möte som hon själv uttrycker det.
- Repetitionerna har varit positiva. Dessutom har jag aldrig jobbat så här långt norrut i Sverige förut. Det har jag sett framemot, säger hon.
Kontrasternas konsert
Jakob Koranyi har å sin sida nyss landat innan han åter vänder söderut där konserter närmast i Göteborg och New York väntar. I fjol jobbade han borta 190 dagar vilket som medlem i The Chamber Music Society of Lincoln Center´s CMS Two program innebar ett regelbundet konserterande i USA under åren 2009 - 2012.
- Omgivningen har alltid förväntat sig att jag ska göra solokarriär eftersom det gått bra för mig. Själv har jag varit ambivalent, men visst har jag också haft en bild av att jag ska bli solist när jag studerade på Musikhögskolan i Stockholm.
Det visar sig att han och Cathrine Winnes studerat där samtidigt, men deras vägar korsades aldrig eftersom musikutbildningarna är utspridda i lokaler över hela staden.
Nu möts de alltså för första gången för en kortare Norrbottens turné. Tillsammans med Norrbottens Kammarorkester ger de sig på ett konsertprogram med kompositörerna Marion Bauer, Robert Schumann och Ludwig van Beethoven.
- Det är en ganska psykologiskt, komplicerad konsert med många tvära kast. Det romantiskt smärtsamma i Schumanns cellokonsert möter det lätta virtuosa. Dessutom en avslutning med en innerligt vacker sång och ett hysteriskt firande. Det är verkligen kontrasternas konsert, säger Jakob Koranyi.
För honom handlar det om att spela på de ytterligheternas känslor.
- Desto äldre jag blir dess mer fokus på att hitta känslan när jag spelar och då gäller det att kämpa med att memorera för att spela rätt toner.
Konservativt musikliv
För något år sedan drabbades han av en nervskada i ett finger. Sedan dess krävs noggrann uppvärmning både innan repetition och konsert.
- Det känns ungefär som att borra i en tand med ett stort hål. Hela kroppen får en smärtsam stöt om jag inte värmt upp noga.
Cathrine Winnes som först utbildade sig till klassisk saxofonist innan hon utbildade sig till dirigent pendlar mellan Oslo i Norge och sina olika uppdrag.
- Vi har ett talesätt hemma; "Länge leve mormor". Hon flyttar in i huset tillsammans med mina döttrar när jag jobbar borta.
Som en av två kvinnliga dirigenter i Norge ser hon en positivare utveckling i Sverige.
- Musiklivet är av tradition mycket konservativt. I Norge heter musikhögskolan fortfarande konservatorium, men visst är jag hoppfull. Det kommer fler kvinnliga dirigenter och tonsättare, även om de är fler i Sverige. Däremot måste medvetenheten öka, från rekrytering till musikutbildningar till uppdragsgivare. Det handlar inte bara om kvinnor utan musiklivet behöver mångfald bestående av människor med olika bakgrund. Det handlar om hela spektrat, då blir musiken bättre och intressantare, menar hon.
Och Jakob Koranyi håller med.
- Det är bara i Sverige jag jobbat med kvinnliga dirigenter. Det handlar inte om kompetens. Det finns oändligt många kompetenta kvinnor. Det gäller bara att leta i rätt nätverk. Spendrupschefen är helt fel ute, menar han.
I kväll spelar de tillsammans i Luleå innan turnén fortsätter till Piteå.
- Vår gåva till publiken blir Marion Bauers Symphonic Suite, op. 34, ett verk hon skrev 1940 och med hennes judiska bakgrund tror jag publiken kan skönja en expressivitet med tydlig koppling till andra världskriget. Det blir massor av senromantik, säger Cathrine Winnes.