Den här gången blir fraktkostnaderna obetydliga, för att säga inga alls, för Galleri Syster i Luleå. När de i dag fredag öppnar sin nya utställning Drömsyn och verklighet har bilderna enkelt burits över direkt från konstnären Jan-Anders "Jatte" Erikssons ateljé på andra våningen i Konstnärernas kollektivverkstad på Kronan till galleriet tvärs över korridoren.
- Jatte ansökte om att få ställa ut hos oss och vår första reaktion var "han passar väl inte här", men sedan tänkte vi om, säger Sara Edström som är en i gruppen bakom det konstnärsdrivna Galleri Syster som hittills alltid själva sökt upp de konstnärer de vill ställa ut - företrädesvis unga och oetablerade.
- I vår målsättning står det att vi också ska välja etablerade konstnärer som vill experimentera och testa nya idéer i ett litet mindre sammanhang och där passar Jatte in eftersom han här kommer med helt nya bilder i en för honom ny teknik. Dessutom är det viktigt för oss på Galleri Syster att överraska, ingen ska kunna påstå att de vet vilken slags konst vi väljer att ställa ut, säger Jette Andersen. Blev i gasenSjälvklart finns landskapet och dess människor närvarande även i de bilder Jan-Anders Eriksson nu visar, men denna gång har han använt sig av sina egna fotografier tagna i fjällnatur, utskrivna på stora dukar som han senare bearbetat med sitt måleri. Det är inte första gången han utgår från foton, under en period översatte han bilder av hus på emalj, något som gav måleriet en skjuts. - Men jag har aldrig jobbat så här. Jag blev i gasen när jag upptäckte de där speglingarna, som är skapade utifrån vanliga pappersbilder utan några digitala tricks och jag känner lite grann som när jag började med att screena foton på emaljer, jag tror jag kommer att ha nytta av det, säger Jan-Anders Eriksson där han står intill ett par bilder med titeln Landskap som längtar efter en mamma. Titlarna, ofta långa och inte sällan drastiska, föds ibland under arbetets gång. - En gång fick jag höra att mina titlar var intressantare än mina bilder. Tidigare var de viktiga för mig, men nu engagerar jag mig inte lika mycket. Några av bilderna påminner en del om hans tidiga måleri. Saknat monstren
- Förr hade jag en dragning åt fantasyhållet, som anses som lite lågt i konstsammanhang, och det finns lite av det i de här bilderna. Jag lutar ibland åt det patetiska och jag måste säga att jag ibland har saknat mina monster, men här finns lite av det där igen. Under sin långa karriär har Jan-Anders Eriksson jämförts med många och i senaste numret av tidskriften Hjärnstorm skriver Staffan Kling en betraktelse över två samtida bilder - Jan- Anders Erikssons Bröderna Mattssons lördagskväll och den unga Anna Finneys urbana mardröm Perrongen och finner stor samstämmighet. Av författaren Torbjörn Säfve har han kallats en bildkonstens barockpoet och grundare av en alldeles egen konstinriktning - "jatteismen". - Det känns ju som om jag har ett livsprojekt, samtidigt som jag naturligtvis funderar över hur många gubbar i öde landskap man kan göra. Pratar om andra
Att själv tolka sina bilder ligger inte för honom, men däremot talar han själv gärna om andra konstnärer som inspirerar honom. Det ska han också göra under vernissagen på Galleri Syster. - Jag tänker ibland att ju sämre konstnär man är, desto bättre är man på att prata, något jag säkert får äta upp. Men att själv stå och säga att "här skildrar jag människans ensamhet på jorden" gör mig bara nervös. Sånt får väl andra säga och tänka. Minst 100 favoritkonstnärer skulle han kunna tala om, men just nu omfattar listan 50 och borde bli kortare. - Jag tänker börja med Munch, vilket inte är särskilt originellt. Men han är outstanding på så många sätt att han måste vara med. Det finns så många jag gillar, det är roligt med bilder.