Japp då är det dags för Sweden Rockfestival igen. I år så har man satsat på den gamla skolan. Uriah Heep och Rainbow. De gamla gubbarna i Heaven and Hell och ZZ Top. Twisted Sister gör sin sista turné med smink. Ja ni fattar. Det är riktigt old school i år. Publiken är mest gubbar och gummor. Plus så klart 30.000 andra hängivna fans som vill se vad som hände i går. För sådan är hårdrockaren. Vi kräver inga senaste nytt och inga veckofärska hits. Varför? För att vi aldrig får några. Hårdrocken är en genre av musik som hängt med i alla år. Och kanske blivit så vanlig att folk glömt bort att den finns. Ändå står hårdrockare för de ideal som saknas i dagens samhälle. Jag talade med en polis. Han älskade att jobba på Swedenrock. Det förekommer aldrig något bus, förklarade han. Kanske en och annan borttappad plånbok men annars inget. Och det förundrar mig med. Män och kvinnor utan kläder som dricker så mycket alkohol som det är möjligt under dygnets alla timmar. Borde det inte förekomma något bråk eller sexuellt brott? Nej det gör det inte och jag vet varför: Vi hårdrockare måste hålla ihop. Vi får alltid flytta på oss. Ingen kanal på radio eller tv spelar vår musik och vi ses som ett komiskt eller udda inslag i vardagen. Men jag kan lova er att det inte finns snällare människor än hårdrockarna. I dag så kom en man med sin tvååriga son och skulle se Vollbeat. Det bildades en gata rätt fram till staketet. Alla såg att han hade sin son med sig och flyttade sig. Inga frågor på det. Vidare så hörde jag en flicka i 15-årsåldern säga åt sin något överförfriskade pojkvän "Ska du vara den idiot som ger festivalen dåligt rykte?" Och det sammanfattar vad detta går ut på. Vi är del av en tradition som hållit på sedan 1950-talet. Och ingen vill vara den som förstör vad vi byggt upp. Och allt detta går allmänheten förbi. Flickorna i sina olikfärgade flätor och männen i sina långa rockar med nitar. Vi ses som freaks. Vi är udda och skrämmande. Vi uppmanas att klippa oss för att få ett jobb. Ändå så finns vi där. När den nya bilen ska presenteras. När Luleå hockey ska åka in. Då kan ni ge er på att det spelas hårdrock. Så nästa gång ni ser en långhårig person på gatan. Le och säg "Death to false metal" och jag kan lova att ni får ett leende tillbaka.
