Till veckan kommer Johanna Lindbäcks sjätte ungdomsroman Som om jag frågat ut i handeln och författarinnan själv beskriver tiden innan som en nervös väntan på publikens reaktioner.
- Jag ligger inte längre vaken på nätterna och oroar mig, men visst är jag spänd på hur den kommer att tas emot. Är boken bra, halvbra, trovärdig, seg eller kanske tråkig? Den senaste boken Välkommen hem fick bra kritik och jag är nervös över att mina läsare ska tro att den nya boken också ska handla om en kärlekstriangel, för det gör den inte, säger Johanna Lindbäck.
Den nya romanen kretsar i stället om frågor kring separation. Huvudpersonen John börjar nian efter ett tråkigt sommarlov. Hans föräldrar har bråkat mycket, semestern var misslyckad och en onsdag efter fotbollsträningen bekräftas hans farhågor. Föräldrarna ska separera. Samtidigt har Johns två bästa kompisar blivit tillsammans och han känner sig svartsjuk och utanför.
- Det blir också en sorts separation från kompisarna samtidigt som John hittar nya vänner.
Roman förlagd till Luleå
En likhet med de två senaste romanerna finns dock, för precis som i romanerna Saker som aldrig händer, 2010 och Välkommen hem, 2011 är berättelsen förlagd till Luleå. Denna gång är det bostadsområdet Björkskatan som är handlingens fond.
- Jag visste att jag ville skriva om Luleå igen, men eftersom det är länge sedan jag bodde i staden, återvänder jag till det bostadsområde där jag är uppväxt och min gamla högstadieskola. Den miljön är välkänd. Det hade blivit mycket svårare att skriva om Hertsön till exempel, säger Johanna Lindbäck.
För även om hon just nu skriver en roman förlagd till Stockholm tillsammans med författarkollegan Lisa Bjärbo är hon mycket tydlig med att hennes egna berättelser nu och framöver ska utspela sig i Norrbotten och Västerbotten.
- Det är min käpphäst att skriva böcker med miljöer från norra Sverige. Det behövs inte ytterligare en ungdomsförfattare som skriver om Stockholm, säger hon bestämt.
Umeå nästa
Och även om romanen Som om jag frågat ännu inte finns till försäljning har hon redan påbörjat en sjunde ungdomsroman. En serie om två är det tänkt med en ung tjej i Umeå som huvudperson. 20 sidor är redan skrivna, men mer än så vill hon inte avslöja.
- Det är för tidigt. Jag är ännu inte helt klar över vad den ska handla om själv.
Huvudfokus den kommande hösten är dessutom den roman hon skriver tillsammans med Lisa Bjärbo, som handlar om en kille och en tjej. Johanna Lindbäck har ansvar för den manliga karaktären och Lisa Bjärbo om den kvinnliga.
- Jag gillar att skriva om killar eftersom jag tvingas använda mer fantasi. Det känns alltid lite mer påhittat än när jag skriver om tjejer.
"Ventil till välbefinnande"
Det man slås av är din oerhörda produktivitet. Du har under de senaste sex åren kommit ut med en ny ungdomsroman varje år. Du jobbar som gymnasielärare, medverkar i bokbloggen Bokhora och har drivit en egen blogg om ditt författarskap. Dessutom verkar du twittra flitigt. Hur hinner du med allt?
- Jag får ofta frågan om jag inte gör något annat, men jag upplever det inte så. För mig är skrivandet, liksom löpning och simning min ventil till välbefinnande. Jag vet inte hur jag skulle må om jag inte skrev eller tränade.
Dock håller hon med om att hon är synnerligen produktiv. Att sköta ett lärarjobb och samtidigt skriva en ungdomsroman per år kräver ett stort mått av självdisciplin och lite förnekelse.
- Varje gång jag börjar med en ny roman intalar jag mig själv att det inte var så jobbigt att slutföra den förra. Men sanningen är att det var och är arbetsamt. Å andra sidan är det ingen som tvingar mig att skriva böcker. Jag har själv valt att skriva böcker under helger, höst- jul- och sommarlov i stället för att göra annat.
Satsar på författarskapet
Från och med denna höst har hon dock tagit tjänstledigt från sin lärartjänst på gymnasieskolan i Sickla för att pröva livet som författare på heltid.
- Jag får alltfler förfrågningar om författarsamtal och andra uppdrag kopplat till mitt författarskap. De senaste åren har jag jobbat 70 procent som lärare och nu ska jag pröva om det går att leva på mitt skrivande. Men jag är jättenervös, speciellt för hur det kommer att gå ekonomiskt. Det har verkligen varit ett beslut med mycket våndor. Dessutom vet jag inte om livet som författare passar mig. Jag har tyckt om att sitta för mig själv och skriva, men då har jag haft ett jobb som varit mycket socialt. Kanske livet som författare blir för ensamt och introvert. Det är det jag ska testa under året som kommer, säger Johanna Lindbäck.