I den jylländska staden Horsens höjer sig fängelset över allt, blickar ner från en kulle. Här har Danmarks grövsta kriminella suttit inspärrade sedan mitten av 1800-talet, här finns de brutalaste legender ristade i väggarna.
Nu är det bara de fiktiva mördarna som rör sig här, andligen, svävar mellan verkstäder och murar i en ström av samtal och diskussioner, tryggt förpackade mellan bokpärmar i stånden under Nordens största mässa för kriminallitteratur.
- Intresset exploderade när vi kunde flytta in i fängelset, säger bibliotekschefen Lisbeth Christensen, det ger en väldigt speciell inramning. Det här är Horsens historia på gott och ont.
I elva år har biblioteket i Horsens arrangerat Krimimässan och den förra helgen slogs rekord med 5.000 besökare och 105 kriminalförfattare på plats från Danmark, Sverige, Norge, Storbritannien och Sydafrika.
- Men nu ska vi inte växa mer, säger Lisbeth Christensen. Vi vill behålla den intima känslan med möten mellan författare och läsare, att man kan sitta ner och snacka med Jussi Adler-Olsen, spela Wordfeud med Anna Grue.
Utanför murarna
Det är snart sex år sedan fångarna flyttades till en modern anstalt utanför staden och krimimässan kunde ta plats innanför murarna. Under den tiden har allt hänt. Då hade Stieg Larssons första kriminalroman just släppts på den svenska marknaden och världen visste ännu inte vad som väntade. "Århundradets publicistiska sensation", kallar den brittiske deckarförfattaren Andrew Taylor det nordiska deckarundret och litteraturkritiken Barry Forshaw, som också gästar mässan, är säker på att vi ännu inte har sett slutet på britternas enorma intresse.
- Det är en kult, säger han, och fortsätter att vara det. Skandinavisk krim ses som lite mer seriös, lite mer litterär. Det finns en snobbfaktor i att läsa översatta kriminalförfattare.
Barry Forshaw har just givit ut det hittills mest ambitiösa verket om nordisk kriminallitteratur, Death in a cold climate. I boken framhåller han inte bara Sjöwall & Wahlöö som de eviga inspirationskällorna utan drar också trådar bakåt till Ibsen, Strindberg och inte minst Ingmar Bergmans universum "där spelet mellan hans karaktärer, våldsamma, extrema och konfronterande, knyter an till de mörkare sidorna av den mänskliga själen som vanligen beskrivs i kriminallitteraturen."
Mordet på Palme
Mordet på Olof Palme spelade också en avgörande roll, menar han. Det var då Sverige plötsligt framstod som ett sårbart land, när bilden av det perfekta, trygga samhället började krackelera. Det präglar inte bara skildringarna av Sverige utan finns också inkarnerat i kriminalromanernas hjältar, vars liv ständigt tycks vara på väg att rasa samman.
- Den absolut viktigaste faktorn för framgångarna är den sociala analysen i skandinavisk krim, säger Barry Forshaw. Brittiska författare brukar protestera och säga att hallå, vi skriver också om sociala frågor, men det är skillnad. Här har ni gjort det så länge, det går så djupt in i era kriminalromaner.
Det som händer nu, ser han, är att den brittiska läsekretsen upptäcker skillnaderna som finns mellan skandinaviska författare, från Karin Fossums inre landskap, till den hårdare, mer internationellt influerade Jo Nesbø eller Johan Theorins ödsliga Öland med övernaturliga inslag.
- Att skandinavisk krim ses som mer litterär betyder inte att den faktiskt är det, säger Barry Forshaw. Men vi ser ju sällan de dåliga exemplen, de böcker som når oss har gått igenom en hård process av urval och översättning.
Kommersiell framgång
Avgörande för framgångarna är förstås översättarna, flera av dem intervjuade i Barry Forshaws bok. Exempelvis, påpekar Laurie Thompson som översatt Henning Mankells böcker, måste man förstå att ordet "skog" inte bara är en samling träd.
- Ordet har en andlig, nästan magisk klang för svenskar, säger hon. Ju länge norrut du kommer i Sverige desto starkare blir innebörden av "skog", som något som lyfter själen, som för människan närmare naturen, till Gud om du så vill.
Vågen av krim har också brutit mark för annan översatt litteratur på den brittiska och amerikanska marknaden.
- Förlagen har insett att översatt litteratur kan bli en kommersiell framgång, säger den amerikanska förläggaren Juliet Gramnes. Det har varit en omvälvande lektion för hela branschen.
Och ideligen stöter jag på frågan mellan fängelsemurarna i Horsens: varför har inte Sverige någon egen krimimässa? Landet som startade allt med Sjöwall & Wahlöö, med Henning Mankell, med Stieg Larsson.
- Det är fortfarande svenskarna som sopar banan i genren, säger Barry Forshaw.