Det är covers som gäller

Bara tre man liten. Men med ett betydligt större sound. The Castañetas är Luleås och Piteås just nu mest intressanta covertrio.

Kultur och Nöje2004-06-03 06:30
Keith Richards i Rolling Stones sade en gång att det finns musiker och musiker man faktiskt kan spela med. Det är tydligen en viss skillnad. För ska man få till det där lilla extra i en konstellation med fler än en musiker, hänger mycket på just kemi. Eller närmare bestämt personkemi.<BR>Med risk för att låta aningen klyschig, är det nog så man bäst beskriver det musikaliska mötet mellan medlemmarna i The Castañetas ? den stora, lilla orkestern med rötterna i Luleå och Piteå.<BR>Det hela började när zoologiläraren och informatören slog sig ihop med väginventeraren. Ljuv musik uppstod och resten är historia. Även fast den bara sträcker sig tillbaka till april i år. <BR>&nbsp;? Det gäller att träffa rätt människor för att få det att funka helt. Och det är inte lätt, men det är en otrolig känsla när det sitter, säger Cay Hedberg, informatören tillika gitarrist i bandet. <BR>Han och bandets sångare Mikael Andersson känner varandra sedan tiden i coverbandet King Kong. Men det var inte förrän i somras som de beslöt sig för att göra något tillsammans, på egen hand. <BR>&nbsp;? Micke är en väldigt rutinerad sångare. Han trivs på scenen vilket smittar av sig. Dessutom greppar han olika situationer blixtsnabbt och det gör det möjligt att improvisera, säger Cay Hedberg.<BR>Just improvisationen, att spela en låt precis så som stunden inbjuder till, var det två man starka bandets ledstjärna. Något som de har fortsatt att sträva efter även sedan basisten Daniel Lindvall tillkommit.<BR>&nbsp;? Jag spelade lite med Daniel en kväll mest på skoj. Men jag kände direkt att det här måste vi prova. Och det blev något helt annat, han tillför rytm och en hel annan dimension. Det är inte för inte vi kallar honom för Funky, skrattar Cay Hedberg.<BR>Men vad är det då som gör The Castañetas så speciella. Länet borde ju vimla av coverband i olika storlekar. Och improvisation, det är väl egentligen inget nytt?<BR>&nbsp;? Det kanske inte är så ovanligt att improvisera, men det är heller inget som alla vågar. Man ska kunna få nya idéer under låtens gång och veta att de andra i bandet är med på det, säger Cay Hedberg och fortsätter:<BR>&nbsp;? Sedan är våra intentioner att den ena spelningen inte ska vara den andra lik. Vi vill inte bara mata av låtar på löpande band.<BR>Men hur tar publiken det om ni improviserar så att de kanske inte ens känner igen låtarna ni spelar?<BR>&nbsp;? De märker direkt om vi gör något som inte är planerat. Det handlar ju om att ha kul på scenen, och det smittar av sig. Sedan är det skillnad på att fjanta och ha kul. Målet är att både vi och publiken ska ha kul, säger Cay Hedberg.<BR>Men det som mest skiljer The Castañetas från andra band är sättningen ? bara bas, gitarr och sång.<BR>&nbsp;? Visst får man göra om nästan allt man spelar. Men det är ju samtidigt det som är kul. Helt plötsligt kan det bli folkviserefränger till discoverser, utan att man för den skull tappar i kvalitet, säger Cay Hedberg.<BR>I kväll spelar The Castañetas på sin första lite större tillställning, nämligen Länsstyrelsens personalfest. Och än så länge är det bara covers som gäller även om eget material är på gång. Exakt hur det kan komma att låta, får framtiden utvisa.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!