Det bästa med Peter Jöback är hans ambition att alltid gå vidare och pröva något nytt, aldrig stelna. Nu tolkar han franska chansoner - i många fall skickligt översatta av Andreas Mattsson och Annika Norlin, samt några nyskrivna låtar av dem i samma stil.
Som sagt, ambitiöst och kompetent genomfört. Men det är något med Peter Jöbacks röst som andas musikal och ännu inte innehåller tillräckligt mycket spår från ett som liv levts hårt för att ge sig på låtar som Comme d’habitude (My way) eller Brels La chanson de Jacky med nödvändig tyngd.