Deportees är bandet som kritikerna älskar att älska. Nu är de tillbaka med ett album som säger nej till plakat, men ja till politik.
Budskapet? - "Våga drömma".
Deportees har en otäck tajming. Utgivningen av
Islands and shores har flyttats fram någon vecka för att albumet inte ska drunkna i höstens skivflod. När Umeåborna är i huvudstaden för att prata om skivan skapar den globala vänsterrörelsen Occupy Wall Street rubriker även i Sverige. Dagen efter Stockholmsbesöket samlas några hundra demonstranter på Sergels torg. Bland plakaten känns ett igen från manifestationer i USA, Sydamerika, England och Italien. Som ett upproriskt eko till nyliberala påbud som Thatchers "no alternative" och Bildts "den enda vägen" spökar John Lennons ord: "You may say that I’m a dreamer, but I’m not the only one".
Politiska ambitioner
Knappt 24 timmar tidigare och mindre än 1.000 meter därifrån förklarar Deportees sångare Peder Stenberg hur han ser på gruppens politiska ambitioner.
- Att sträcka sig bortom det givna, peka i en annan riktning, säga att något annat är möjligt - att fostra drömmare. Det tycker jag är vår uppgift som politiskt band. Diskussionen om detaljpolitik får ske någon annanstans än i poptexter, säger han.
Bandets medlemmar har sina rötter i 90-talets hardcore-scen. Då gällde veganism, nej till alkohol och en högljutt radikal socialism. Med sin debutskiva All prayed up röjde Deportees ny väg genom den svenska popens ödemarker. Plattan kramades sönder av en musikpress som inte tycks vilja släppa taget. Bandets förra album prisades som årets pop på P 3 Guld-galan men medan bandet skördade framgångar mådde Peder Stenberg allt sämre. Om han tidigare kunde kokettera med en kreativ svartsyn var upplevelsen av depression allt annat än inspirerande.
- Jag mådde sämst, det var väldigt konsumerande. Nu är det inte som att allt jobbigt som har hänt folk i bandet är helt bortblåst, men att göra den nya skivan var lite som ett bokslut.
Under en period fyllde Peder Stenberg sin anteckningsbok med låttexter som "ni ska vara väldigt glada över att ni slipper". Först när han förmådde lyfta blicken och sätta sin egen upplevelse av att må dåligt i ett större sammanhang blev erfarenheten användbar.
- Det handlade om att lyfta dåligmåendet till en samhällelig nivå. Då dyker det upp frågor om individkult, ensamhet, marknadsekonomi och illusorisk frihet. Det blev nyckeln till mycket av tematiken på skivan.
- I sämsta fall är musiken bara ett andningshål. I bästa fall kan det kasta en i en helt ny riktning.