Deportees - ett perfekt soundtrack

Deportees har solen rakt i ögonen, deras skäggprydda kinder hettar men bandet låter sig inte störas. Det är tredje året i rad som de spelar på trästockfestivalen. Debutskivan All prayed up rönte stora framgångar hos både publik och Andres Lokko. P3 hiten Not tonight får folk att springa mot scenen och det blir tätare i leden.
Det är gitarrsolon på nylonsträngat, stadigt sväng och bra, rent tekniskt. Att det är ett gäng kompetenta musiker på scenen är det ingen tvekan om. Det viskas om fenderspons och att supertrummisen spelat in skiva med Phoenix.
Umeåsönernas countrysoulpop verkar ta ännu ett steg mot amerikansk söder. Det hejvilda blandandet av genrer på All prayed up har avtagit en smula på de nyare låtarna. Inget ont i det men var är falsettsången? Deportees är angelägna och visst gillar man det men efter ett tag blir det lite samma, samma.
Par i publiken dansar tryckare, några hånglar och många sneglar på varandra under lugg. Till detta är de ett perfekt soundtrack. Plötsligt är det inte så mycket tid kvar och Deportees har många låtar de vill spela. De konfererar med varandra om låtlistan, saktar ner tempomässigt och spelar en ny favorit. Trummorna får mig att tänka på hästgalopp vilket känns helt på sin plats. Sen är det dags för Arrest me til? it hurts - låten som gjorde min sommar för några år sen. Det är nu konserten lyfter på riktigt. Publiken får O:a med i micken. Det blir ett lite abrupt slut och jag går därifrån och önskar att de spelat lite till.