Den svekfulla vuxenvärlden

Vi har här berättelsen om den 13-årige pojken Frank som tvingas tillbringa sitt sommarlov på landet, i den lilla byn Piru, långt från sitt normala liv, och det i mer än en bemärkelse. Faktum är att Frank inte bara drabbas av the blues, utan av värre saker än så. Han inkvarteras hos den 15-årige Tuomo och dennes något dysfunktionella familj. Här ska han stanna ett tag framöver, medan hans övriga familj reser till Luleå. I förtäckta ordalag får han veta att han inte ingår i de planerna. Det börjar alltså med ett svek och fortsätter egentligen i samma bana. Ingen är att lita på. Frank lär känna Tuomo, även hans mer påfrestande och irriterande sidor, och de bildar tillsammans en sorts pakt mot omvärlden. I byn finns också den vackra Åsa, som Frank blir djupt förälskad i. Mot denna fond av ljusa sommarnätter och trevande försök i vänskap och kärlek, dröjer det förstås inte länge innan de mörka krafterna gör sig påminda. Det som börjar med små oskyldiga spratt - förstörda fiskeredskap och liknande - växer sig större och snart är kaoset tätt inpå. Jimmy Backmans roman har inga problem med att ansluta sig till skräckgenren. Snarare innehåller den i stort sett varje obligatorisk ingrediens. Gott så. Genrelitteraturen har sina egna fåror där originaliteten ofta snällt får underordna sig traditionen och de redan inarbetade strukturerna. För inbitna skräckläsare är det förmodligen ett icke-ämne. Sedan är frågan hur väl texten som sådan fungerar, vad den förmår antända hos läsaren, vad den slår an. Backman har onekligen ett driv och känner för sina karaktärer, det är tydligt, men ser man sen till språket så hade i alla fall jag önskat en större spänst. Något mer exakt och välfunnet. Framför allt svajar dialogen på ett olyckligt sätt, den upplevs som något av en skrivbordsprodukt. Jag tror också att Backman kunde haft god hjälp av en mer noggrann redaktör, som kunnat koncentrera berättelsen på ett annat sätt och förädlat det som trots allt finns här. Behållningen för min del är nog inte så mycket skräckpartierna som Backmans porträtt av den svekfulla vuxenvärlden. Detta skildras med viss sälta. De vuxnas spel och oförmåga att ta ansvar för sig själva och sina barn. Deras omogenhet och deras tillkortakommanden. Särskilt fäster jag mig vid karaktären Gösta, Tuomos styvfar, som i all sin uselhet framträder som en människa av kött och blod.

Den svekfulla vuxenvärlden

Titeln på Jimmy Backmans skräckroman (tillika debutbok) City Boy Blues är väl vald och rymmer faktiskt också en del undertoner som utvecklas i texten.