Den sista dansen

Det är hårda tider i danbandslandet Sverige. De entusiaster, dansbandsmusiker, skribenter och experter som Kuriren har pratat med är alla eniga. Det råder en kraftig kris och har så gjort sedan dansbandsmusiken hade sin senaste topp i slutet av åttio och början på nittiotalet. Anders Thorell startade Thorells orkester 1990. Med Thorells har han såväl tävlat i klassiska radioprogrammet Svensktoppen, gett ut flera skivor, spelat hundratals kvällar sedan starten och placerat sig bra i ?Höstens melodier?, föregångaren till dagens dansbands-SM.  ? Det har hänt väldigt mycket sedan det var som bäst i början av 1990-talet. Nu har scenen flyttat från Folkets hus och parker till vanliga krogen och vanliga pubspelningar. Vi har fått ändra vår repertoar och spelar nu mer rock och poplåtar, för 20 år sedan hade du blivit skinnad om man gått ifrån den ?gamla goda? dansmusiken typ Vikingarna, säger Anders Thorell. Thorells Orkester spelar fortfarande regelbundet längs hela norrlandskusten. I mitten av 1990-talet var de ett tag heltidsmusiker men i dag har alla i bandet andra jobb vid sidan av musiken. Det enda dansband från Norrbotten som i dag försörjer sig på heltid med spelningar är 2001 års dansbands-SM vinnare Expanders, också de från Piteåområdet. En väldig skillnad då det i slutet av 1980-talet fanns ett 20-tal band som mer eller mindre spelade regelbundet på dansställen i hela Norrland.  ? Uppfattningen jag har är att det gått upp och ned lite till och från under åren, inte bara nu. Dansbandsmusiken var död ett tag när discon kom på 1970-talet och fick sen ett uppsving igen. Den publik som kommer i dag till danserna är mer inriktade på att dansa, förr gick alla till samma ställe för att träffas. Man får inte glömma hur det såg ut på 1970-talet, och det lilla utbud som fanns då med bara två TV-kanaler och inget internet. Krogkulturen var inte utbredd på samma sätt och dansbanan var många gånger den enda naturliga träffpunkten, säger Jan-Åke Lahti i Expanders, som bildades 1987 och har levt på sin musik sedan 1997. Krisen drabbar inte bara dansbanden. Även de bokningsbolag som förmedlar kontakterna mellan dansställena och banden har fått lägga om sin kurs. Urvattnad danskultur Bolar är ett Skellefteåföretag som i slutet av 1980-talet hade cirka 20 dansband i sitt stall, bara i Norrland. Sedan storhetstiden har de successivt fått göra sig av med sina dansband och fungerar i dag mer som en förmedling för olika genrers av artister. I dag har de allt från välkända programledare som Mark Levengood till ståuppkomiker som Jan Bylund i sitt stall.  ? Skulle vi levt på dansband i dag skulle vi inte finnas, hela danskulturen håller på att urvattnas. Sedan jag började för 22 år sedan har det varit en successiv nedtrappning i antalet spelställen som vill ha dansband och jag ser inte mycket till ljusning, säger Lars Eric Ståhl, på Bolar. Inte heller länets mest kände dansarrangör just nu är speciellt optimistisk.  ? På de senaste tio åren har 70 till 80 procent av alla logar, Folkets hus och andra ställen som vill ha dans försvunnit, så illa är det. Om tio år tror jag inte att jag håller på längre. I alla fall inte mer än att ordna någon enstaka nostalgidans på sommaren, säger Thomas Deutgen, välkänd dansarrangör runt om i Norrbotten, och journalist/producent på Sveriges Radio P 4 i Luleå. Dystert var alltså ordet. Och i media läser och hör man också allt mer sällan ny dansbandsmusik. Bingolotto i TV 4 tappade tittare och gjorde om från att nästan uteslutande bjuda in dansband, till att ge plats för artister inom allt från dagispop till folkmusik. Kritiserad kanal P 4 har också gjort om sin klassiker Svensktoppen. Sedan Annika Jankell tog över 2002 finns det numera plats för all musik, så länge den är svensktillverkad. Tidigare var det ett givet forum för ett dansband att lanseras. P4 har fått ta emot en del kritik sedan omgörningen, inte minst från schlager- och danskungen Bert Karlsson.  ? Det är kris i hela musikbranschen, men det slår extra hårt mot dansbanden eftersom de inte syns och hörs i radio och TV längre. Förut kunde man få in ett nytt band på Bingolotto eller Svensktoppen, men nu är det totalkört. Det är radio och TV som sänkt hela grejen, sa Bert Karlsson till nyhetsbyrån TT för en tid sedan. P 4 håller inte med. Jael Wärn är kanalchef på P 4 och menar att det måste vara upp till dansbanden själva att göra sig så intressanta att folk vill lyssna, och media uppmärksamma dem.  ? Vi gjorde om Svensktoppen för att vi tappade så mycket lyssnare. Vi hade till och med problem med att få ihop röstningen och behövde ha en lista som var representativ för det folket ville ha. Svensktoppen ska spegla det bästa av nyutgiven svensk musik, det är ingen lista speciellt för dansband. Dansbandsmusiken är välkommen dit på samma villkor som all annan musik, om lyssnarna vill ha dansband på listorna så kan de rösta in den, så enkelt är det, säger Jael Wärn. I stället har P 4 nu startat Kalas-sändningarna, med flaggskeppet I Afton Dans på lördagskvällarna. Ett program som endast spelar dansbandsmusik.  ? Jag tycker det blir lite löjligt att skylla på media. Men däremot har säkert skivbranschens kris även smittat av sig på dansbanden, ta ett band som Streaplers som på 1970-talet kunde sälja 100.000 exemplar av sina skivor. I dag säljer de knappt 15.000 exemplar, det är en ganska så stor förändring, säger Thomas Deutgen. En viktig anledning till varför många dansarrangörer fallit bort är enligt de Kuriren pratat med också den ?glansperiod? i början av 1990-talet när band som Vikingarna stod på topp. Många arrangörer åkte på stora skulder efter att danspubliken börjat svika och gagen blivit astronomiska.  ? Vikingarna och ett par andra tog väldigt mycket betalt och många ställen gick omkull under den perioden. Det var ett stort misstag som vi mindre dansband fått lida mycket för, säger Anders Thorell.  ? När Vikingarna var i Kiruna för tre år sedan tog de 250.000 kronor för två timmars spelning. Det är alltså drygt 6.000 kronor per låt. I dag finns det dock ingen som kan ta så mycket betalt, Lasse Stefanz kan få upp emot 70.000 till 100.000 för en spelning. Men de är också absolut störst och är i dag det enda bandet som är så pass kult att de även drar en ung publik, säger Thomas Deutgen. Töntstämpel Problemen stannar inte där. Dansbandsmusiken har också länge lidit av den ?töntstämpel? som genren har fått. Det anses inte alls lika fint eller coolt att spela dansbandsmusik, som exempelvis garagerock eller pop ? inte minst bland unga. Ingen av de experter Kuriren pratat med känner till ett enda (1!) dansband med unga musiker i länet i dag, återväxten är med andra ord lika med noll.  ? Helt klart finns det en töntstämpel på att spela med dansband. Du kan ju tänka dig vad jag fått höra från andra musiker och musikelever. Jag tror många lever kvar i det här gamla att alla dansband låter som Vikingarna och spelar gammeltjoa. I dag ser det inte alls ut så och musikerna måste behärska alla genrer. Jag tycker egentligen att dansmusiken aldrig har varit bättre än den är i dag, kolla bara på Arvingarna och Boogarts nya skivor, säger Anders Thorell. Diana Thylin är chefredaktör för Får jag Lov, Sveriges största tidning om schlager och dansband. Hon ser också samma slags svårtvättade stämpel på hela danskulturen.  ? Det tråkiga är att många dansband berättat för mig att de inte kan säga till olika media att de sysslar med dansband, då blir de ratade direkt, säger Diana Thylin.