Staden i den norrländska litteraturen - och kanske i det allmänna nordliga medvetandet är ett undflyende fenomen. Något som visar sig så fort man tittar efter. Under 1990-talet gjorde den dåvarande redaktören Sven Hallonsten för Provins ett nummer om norrländska städer och nu har den nuvarande, Peter Degerman, tagit greppet. Efter det förra mycket intressanta numret med Nordens författare som huvudtema, är tidskriften alltså tillbaka till fenomenet Norrland. Det kan förstås få en att spy, (måste vi älta detta igen?). Men gör det inte. Med Peter Degerman som redaktör har tidskriften kastat sig över litteraturvetenskapliga frågor och artiklarna av doktorander är flera. De är visserligen betydligt snårigare än debutanternas dikter, men samtidigt en utmaning och förstås ett sätt att höja intresset för den litterära diskussion som förs på de nordliga lärosätena. Särskilt fastnar jag i Anders Johanssons text Apropå Norrland - erfarenheter, fakta och kunskap där han spänner över ett vitt fält. "Finns Norrland?" frågar han retoriskt. Och svarar: "Ja, det kusliga med representationer är att de finns." Alltså att beskrivningen av något i sig blir en bestämning. Något som kanske kan förklara Attraktiv regions, ett projekt för att lyfta fram Norrbotten, intressanta resultat när de i en enkät under våren upptäcker att övriga svenskars beskrivning av Norbotten, stämde oväntat väl med norrbottningarnas. Anders Johansson är från Tillberga i Västmanland och frågar sig också om han får ha någon åsikt, trots allt är det bara Härnösand han känner till av norrländska städer. Javisst, svarar han sedan, genom P O Enquist och Sara Lidman som gjort platsen Norrland än mer främmande för honom. Romaner och texter som inte motsvarat representationen utan utmanat den. Essän övergår sedan till ett intressant resonemang om vad kunskap är: "Det är som om det i dag skett en dumhetens polarisering som omöjliggör varje tanke på att kunskap och sanning kan konstitueras via mödosamma omvägar, och inte bara i form av fakta och personliga upplevelser." Litteratur är just en sådan mödosam omväg till kunskap, menar Johansson. Numret har för övrigt en viss kantring mot författarskap i mellersta Norrland. Ludvig Nordström, Sjöberg, Högberg och den för mig självklara i ett tema om staden, Eyvind Johnson, saknas. Begreppet den norrländska staden glider däremot numret ur handen. I den mån den gestaltats är det snarare småstaden än något särskilt norrländskt som kan spåras, skriver Roger Edholm i Staden och Norrland. Det är intressant, då det urbana i förhållande till landsbygd under decennier varit det eftersträvansvärda, moderna. I Provins synliggörs ett i det närmaste outforskat litterärt fält, ja själva ointresset är intressant. Man kan fråga sig om de norrländska städerna över huvud taget är tillräckligt stora för att uppfattas som urbana och därmed intressanta att gestalta, eller använda för gestaltning av samtida frågor.
