En hemlös katt söker gömsle i garaget hemma hos Nils Uddenberg. Snön fyker utomhus och katten, en liten grårandig med inte särskilt lång svans, ligger hoprullad i verktygslådan.
Nej, någon katt har inte herr och fru Uddenberg tänkt sig, men lite mjukare kan den stackaren trots allt få det. En kudde blir skönt. Så! Får katten ingen mat är den snart borta.
Men katter vet när det är värt att stå på sig. De kan sitta utanför fönstret och drömma som flickan med svavelstickorna och den här garagekatten har bestämt sig. Den får gubben att ställa en skål med hundmat i garaget, innan man far vidare till Stockholm.
Gubbe och katt av Nils Uddenberg är en härlig berättelse om hur det är att bli med katt fastän man aldrig tänkt sig det. Hur man sakta men säkert gör som de flesta med katt omkring sig: öppnar dörren till hemmet, uppsöker veterinär, sätter in kattlucka, ordnar kattvakt när man reser bort, oroar sig när den inte kommer hem och serverar mat som katten själv väljer.
Med sin bakgrund som psykiater fördjupar sig Uddenberg i Kissens själsliv. Han delar Montaignes osäkerhet inför vad hans katt tänker och känner. Både han och katten använder sig kanske av samma strategi? Det är skönt att stryka henne över pälsen och man känner sig älskad när hon spinner och snor sig runt benen. Katten tilltalar sinnena och får stanna kvar. Kanske är de lika bedårade av henne som myrorna av sina skalbaggsgäster? Det blir i alla fall som Uddenberg befarat, den "älskade boparasiten har bundit upp oss". Men att man kommer att älska sin katt betyder inte säkert att den älskar tillbaka. Jenny Diski, som iakttog sin katt noga i Allt jag inte vet om djur, var även hon klar över att kattkärlek är matkärlek. Men på vilket sätt skiljer sig detta egentligen från människors prioriteringar?
Uddenberg utgår från att Kissen inte känner till Tvivlet, det som är människans främsta intellektuella kännemärke. Katter kan inte ifrågasätta, det är vi som bedömer utifrån våra människotermer. Han kåserar underhållande och klokt om det som ligger i människans och kattens natur utan att falla i den fälla som Konrad Lorentz gjorde, att förmänskliga djuren. Men helt säkra kan vi aldrig vara på hur djur uppfattar det interaktiva samspråket. För vad är tvivel? En kognitiv process, en bedömningsfråga? Djur gör andra bedömningar, som till exempel avstampsmått från gren till gren. En kalkyl som kräver eftertanke. Kissen tvivlar på om grenen håller?
Om sommaren lämnar studenter och professorer Lund, men katterna blir kvar. Kissen lever ett intensivt nattliv och kommer hem fram på småtimmarna. Kunde den inte hålla sig i den egna trädgården? Men nej, katter låter sig inte begränsas av staket eller plank. Ett hål är till för att utforskas. Har man katt respekterar man en sådan livshållning. Människor och katter har en hel del gemensamt och den som är och går fri lämnar hemmet likt en annan Nora om förhållandet inte är gott.