Den nya människan

I början av 50-talet, när alla sociala myndigheter och alla jävla barnavårdsnämnder och all annan samhällelig skit, hade så mycket makt över människor och visste så oändligt mycket mera än de själva om vad de egentligen behövde, så omhändertogs hon för samhällsvård. Hon var i tonåren och hon hade sex syskon samt en pappa i avsaknad av all egen talan. Mamman hade dött och familjen var medellös samt bodde i ett ruckel. De sociala myndigheterna tog de övriga barnen och Gertrud skickades till en arbetsanstalt för att ?observeras?. Hon hade nämligen visat på samhällsfarliga tendenser: hon tyckte om att dansa och hon tyckte även om pojkar. Det räckte. Den här filmen skildrar hennes liv på den anstalten. Därefter flyttades hon, lika omotiverat över till ett mentalsjukhus. Därifrån kom hon ut först 1979, i samband med den stora mentalvårdsreformen. Inte långt efteråt dog hon. På 50-talet var det allmänt vedertagna synsättet att fattiga människor ?ynglade av sig? och att ?tattare hade hotfullt humör och borde omhändertas?. Lösningen i många fall var tvångssterilisering. Många läkare skar gärna sönder sina patienter och trodde att de gjorde något samhällsnyttigt och allmänt lovvärt. En del av de här läkarna lever ännu och är i 80-årsåldern. De bör skämmas kollektivt för vad de gjorde då. Så länge de lever. Klaus Härö har gjort en mycket viktig, väldigt välspelad och gripande film som heter Den nya människan och visas i Luleå ytterligare tre kvällar. Uppmaningen blir att se den. För huvudrollsinnehavaren Julia Högbergs rädda och bevekande ögons skull, för Maria Lundquists skull; som gör sin anstaltschef till någon som man kan tro på och inte en endimensionell syster Ratchet från Gökboet, för Lo Kauppi och de andra begåvade flickornas skull. Filmen utspelar sig 1951, vilket är tre år innan jag föddes. Tyvärr känner jag igen allt för mycket; detaljer som dessa eviga vävstolar och den större helheten som de värderingar som rådde (?horungar? och ?ungarna i stora familjer skaffar ännu flera ungar än vad de själva har?), och det eviga hycklandet som medelklassens och den så kallade överklassen ägnade sig åt. Möjligtvis kan man kanske säga att flera inom den så kallade vården ville så väl. men att de i lite för många fall gick fullständigt årt helvete. Klaus Härö har tidigare gjort filmer som Elena ? som om jag inte fanns och Den bästa av mödrar. Den nya människan ställer sig på värdigast möjliga vis jämsides med dem. Se den i kväll.

Den nya människan

Den här filmen skildrar ett alldeles realistiskt människoöde. Hon det handlar om kallas för Gertrud i filmen, men hon hette nog något annat.