Zacharias Topelius skrifter XIIIZacharias Topelius planschverk En resa i Finland visar hur man bygger upp bilden av en nation. Det gavs ut första gången 1872-74 och presenterade då en självsyn av en alltmer medveten nation, fortfarande under ryskt styre. Finlands natur, folket, de historiska minnesplatserna, nu såg man sig själv i text och bild. Den pedagogiska effekten från bilder av detta slag var över allt densamma i Europa; befästandet av nationalstaten, den mentala insikten av tillhörighet inom nationens gränser.
För Finland var saken inte okomplicerad, dels bestod man av två språk sedan mycket lång tid, dels var man ett ryskt storfurstendöme. Och mot 1800-talets slut var tendensen till ohöljd förryskning tydlig. Topelius var fennoman, av något slag, alltså finsknationell. Men han var ingen anhängare av tanken på en finsk enhetskultur, han såg ett land med två språk och två befolkningar. I hög grad var kulturen det som murade upp den finska nationskänslan, det stora eposet Kalevala gavs ut första gången 1835 och fäste nationen i myt, sång och forntid.
Nu ger svenska litteratursällskapet ut Topelius bilder på nytt, med informativa inledningar och kommentarer. 1800-talets bildrevolution är intressant, nya tekniker och dagstidningarnas massspridning introducerade det moderna bildbruket. Det är inte troligt att man i tidigare århundraden hade en mental bild av hur ett land såg ut. Nu blev nationalitetstanken, som var ganska dunkel som abstraktion, en bild av "utsigter" och "taflor". Skogsbackar, torparstugor, städer med kyrkspiror, vinterkvällar i stugor, ståtliga vattenfall och månsken över insjöar.
Särskilt stor skillnad mellan olika nationers nationella bilder var det inte. Imatras vattenfall kunde lika gärna dåna i Sverige, Nådendal kunde vara en mellansvensk småstad, landsvägarna och timmerfällena är sig lika. För att motivera det unika i den nationella tanken är bilderna påfallande genremässiga, alltså icke-unika. Ångbåtar släpper ut sin rök, man betonar gärna det moderna och kraftfulla, historien har en avsikt och den går framåt.
Litografierna (själva trycktekniken) utgick ofta från originalmålningar av de främsta dåtida konstnärerna. När En resa i Finland publicerades stod måleriet mitt mellan Düsseldorfskolans stela studiokonst och det framväxande friluftsmåleriet. Historietablåerna där folk och liv liknar skolplanscher i sin pedagogiska tydlighet är dock det dominerande intrycket, vare sig det är den äldre R W Ekman eller den yngre Albert Edelfelt som står för originalen.
Det här handlar om Finland, men planschverk av det här slaget gavs också ut i Sverige, och påfallande många handlade om den norrbottniska fjällvärden. Nationen i uppbyggliga bilder, det var så här det började.