Den nakna sanningen om musikaler
Lars Paulin har sedan i höstas arbetat som frilansande musiker, men också som ljudtekniker (han är utbildad för det), pianostämmare och lärare. Dessutom har han komponerat filmmusik.
Rolf Hedberg har varit tjänstledig några månader under våren för att arbeta på teater Aftonstjärnan i Göteborg. Där har han tillsammans med ett gäng likasinnade operasångare, musiker och skådespelare satt upp Erik Satie kom aldrig fram till Spetsbergen...eller? som av recensenter beskrivits som "experimentell buskis med konstnärliga förtecken". Med andra ord en föreställning av det brokigare slaget med teater, musik, opera, dans och film som också bjöd på ett uppförande av Saties opera Sokrates.
Egenhändigt ihopsnickrat
Lugnande är det därför när Hedberg och Paulin återigen träder in på Norrbottensteatern för att tillsammans med sångerskan Karin Paulin och klarinettisten Robert Ek sätta upp några föreställningar med det egenhändigt ihopsnickrade musikalprogrammet Brodway tur och retur.
Tillsammans bildar de sedan några år tillbaka Karin Paulin Quartet. I höstas tog det fart ordentligt, plötsligt var de efterfrågade av många.
- Det var väl då vi började tala om att det vore roligt att repetera in en repertoar från scratch, att göra något helt eget, säger Karin Paulin, medan hon bläddrar bland klänningarna i Norrbottensteaterns kostymförråd.
Klär av musiken
Ger man sig på ett helt musikalprogram ska det vara stor show, glitter och glamour, stora scenen, många kostymbyten, snygg ljussättning, bra ljud.
Ambitionen är att låta storband på fyra med gott om svulstiga arrangemang och stråkar som visserligen inte finns, men som ändå liksom ska höras.
Men också det motsatta. Att klä av musiken, ta fasta på det enkla - en slags musikalisk nakenchock, som någon säger där i kostymförrådet.
Tanken är en helkväll, två akter. Låtlistan är lång. Klassiker ur West Side Story, Annie Get Your Gun, My Fair Lady. Sound of Music i nästan sin helhet, något som i Karin Paulin Quartets version betyder dryga tio minuter. Men också filmmusik, en hel del annat och så en Kurt Weill.
- Musikal kan vara så mycket, det är en stor damm att simma runt i. Där finns de stora penseldragen, ett slags musikaliskt frosseri. Men det kan också bli väldigt litet och utlämnande och vi försöker placera låtarna i ett nytt ljus, säger Karin Paulin.
Själv spelar hon just nu de sista föreställningarna i Amadeus. Till hösten kommer nya engagemang på Norrbottensteatern.
Mer än kissande performance
Robert Ek, som är klassiskt skolad klarinettist och frilansmusiker med hela landet som arbetsplats, reser till helgen ner till Umeå och Norrlandsoperans Made-festival, ett gränsöverskridande evenemang av musik, konst och dans som innebär mycket mer än den kissande spanska performancekonstnären Itziar Okariz som skapat rubrikerna.
Där framträder Robert Ek med nybildade Norrbotten Neo. På programmet står samtida musik, en av Neos specialiteter. Robert Ek medverkar också flitigt i Norrbottens Kammarorkester.
- Jag är uppvuxen i Luleå och just nu bor jag här. Därför är det naturligtvis extra roligt att få möjligheter att spela på hemmaplan, säger Robert Ek, och sätter på sig en keps som kronan på verket till den ljusa smoking han med kostymören Ina Anderssons hjälp hittat fram till i förrådet.
Som vanligt i musikersammanhang på Norrbottensteatern följs frågan om vilka instrument man kommer att spela på i programmet av en motfråga.
- Vilka instrument är inte med?
Så jobbar vi med nyheter