Den mänskliga erfarenhetens berättare
Doris Lessing har just meddelat att hon inte kommer till Stockholm för att hämta sitt Nobelpris den 10 december. Det är tråkigt, men föga förvånande. Lessing har hunnit bli 88 år och har sviktande hälsa. Sitt Nobeltal kommer hon att hålla från sitt hem i London dit en delegation från Nobelkommittén reser för att överlämna det prestigefyllda priset.Där träffade Billy Gray, forskare och lektor i engelsk och irländsk litteratur vid Luleå tekniska universitet, henne för en intervju för några år sedan.
Foto:
Därmed går han emot en ofta förfäktad åsikt, nämligen att män inte läser Doris Lessing. -Jag är född och uppvuxen i Belfast på Nordirland under en tid av krig och kriser. Jag började tidigt läsa Lessing och i hennes böcker fick jag en bekräftelse på att våra inhemska kriser bara var en spegling av krisen inom hela det västerländska samhället, säger Billy Gray, som under några resor i Mellanöstern tidigt kom i kontakt med sufismen - ett samlingsnamn för islamsk mystik, ofta beskrivet som islams andliga hjärta. I början av 1960-talet kom Doris Lessing, som föddes i Persien - nuvarande Iran, i kontakt med sufisten Idries Shahs skrifter och han blev hennes andlige "lärare". Idries Shah populariserade sufismen, något han också fick kritik för, och anpassade den traditionella visdomen han förmedlade till moderna förutsättningar. Hans översättningar och böcker har sålts i över 15 miljoner exemplar över hela världen och för några år sedan översatte författaren Claes Hyllinger Idries Shahs urval av Mulla Nasruddins anekdoter - mycket underfundiga och roliga. Inte engelsk
För att ytterligare fortsätta på det svenska spåret introducerades sufismen på svenska i början av 1900-talet av Eric Hermelin (släkt med den Hermelin som står staty i Luleå). Konstnären Ivan Aguéli var sufi, omskriven av Torbjörn Säfve, själv sufi, och många är de svenska poeter och författare som låtit sig inspireras. -Det finns två stora missuppfattningar om Doris Lessing, säger Billy Gray. -Den första är att hon är en engelsk författare. Det är hon inte. Hon föddes i Persien och växte upp i Rhodesia, nuvarande Zimbabwe, och kom till England först i 30-årsåldern. Hennes tidiga romaner handlade om Afrika och rasism och ofta har hon i olika sammanhang både skrivit och talat om sin känsla av utanförskap i den engelska kulturen. Samma tema
-Den andra missuppfattningen är att hon bytt spår flera gånger under sitt författarskap. Att hon skrivit om rasism, kommunism, feminism och sufism - liksom inom tydligt avgränsade områden. Så ser inte jag det. Enligt min uppfattning har Doris Lessing alltid hållit fast vid ett och samma tema, nämligen relationen mellan individ och samhälle, säger Billy Gray. -Det var först när hon kom i kontakt med sufismen som hon hittade ett opolitiskt sätt att hantera förhållandet mellan individ och samhälle på och det har hon nu hållit fast vid i över 40 år. För henne räckte inte feminismen eller marxismen till som förklaring för det hon såg och kände, sufismen blev ett slags svar. Doris Lessing uppfattas som sagt först och främst som kvinnornas författare och i sin motivation skriver Svenska akademien att hon är "den kvinnliga erfarenhetens epiker". -Det kommenterade hon direkt i brittisk press. Hon tyckte att de i stället skulle ha skrivit att hon var den mänskliga erfarenhetens berättare, säger Billy Gray. Feministbibel
Hennes stora genombrott Den femte sanningen blev snudd på en feministisk bibel på 1960-talet, men senare har hennes relation till feminismen, eller rättare sagt till feminister, blivit komplicerad. -Hon är en feminist av den gamla skolan. Självklart tycker hon att kvinnor ska ha samma rättigheter som män, men hon har reagerat starkt på den chauvinism som hon tycker sig ha sett i den feministiska rörelsen och hon har inte varit rädd för att gå in i debatter och säga sina åsikter. Hon har alltid haft mycket på hjärtat, Doris Lessing, över 40 romaner har hon skrivit, ofta utifrån mer eller mindre aktuella teman. -Lessing har aldrig varit intresserad av att producera välskrivna böcker, därför är hennes produktion också ganska ojämn - allt hon skrivit är inte bra. Men i sina bästa stunder är hon en stor författare, säger Billy Gray, som bland annat rekommenderar en av hennes allra senaste romaner - Kärlekens teater, men också hennes två självbiografier Under huden och Vandra i skugga. Åldrande och sex
Om åldrandet har hon mycket att säga och i intervjun med Billy Gray, som publicerades för några år sedan, pratar hon bland annat om tynande energi och om hur hon med åren blivit allt mindre personlig - "som gammal ser man inte längre på sig själv som en fantastisk och unik varelse, man inser att alla ens erfarenheter delas av de flesta". Men hon talar också om åldrande och sex, något hon bland annat skrivit om i Om de gamla kunde och de unga visste. - Skönlitteratur som beskriver åldrandet har blivit vanligare sedan 1980-talet. I min pågående forskning ser jag att kvinnliga författare oftare än män tar upp ämnet. Kvinnor beskriver ofta åldrandet som en process som inleds med att de blir osynliga när de passerat 55, medan män angriper ämnet från ett annat håll - de skriver ofta om rädslan för att förlora potensen och om sex. Kvinnliga och manliga författare har helt klart två olika strategier när de närmar sig ämnet.
Så jobbar vi med nyheter