Den livsfarlige Tidholm

Thomas Tidholm låter konsten dressera vardagen i sin nya diktsamling Error. Han gör mycket annat också, men framför allt visar han upp denna civilisatoriska strid från en både privat och offentlig landsbygd, som råkar ligga i Hälsinglands inland.  

Kultur och Nöje2006-02-02 06:30
Thomas Tidholm <BR>Error <BR>W&amp;W <BR><BR><BR>Titeldikten Error är en mindre demon, en variant av Göran Palms ?själens furir?, en otäck och oharmonisk varelse, en smärre fantom för upprätthållande av det icke harmoniska. En tromb, skriver Tidholm, en energisk pådrivare, den existentiella ångestens lilla motor: <BR>?En tromb likafullt var det <BR>grann av färg och svår av år <BR>på väg, vigd åt en större förstörelse <BR>en tromb var det, en hel värld<BR>Han kom in i den<BR>och hans namn var Error?.<BR>Error är diktsamling som destillerar filosofi ur samma vardags händelselöshet, som bryter insikter ur den, samlar en del besvikelser, mer sällan det vi kallar minnen. Åtminstone inte av det nostalgiska slaget. Avsmak inleder boken, äckel avslutar den. Dialogen som gör den acceptabel, eller åtminstone hanterbar, fyller sidorna där emellan. ?All denna direkta aversion borde rätas upp? ? så lyder en rad i inledningsdikten och i avslutningsdikten uppmanar Tidholm den som har en äcklig känsla: ?Ge den till mig! Jag kan lära den/ -apportera, gå i koppel, slicka assietterna ??<BR>Man misstar sig om man tar det lakoniska, kåserande tonfallet för ytlighet och just ? kåserier. Det är i sådana ögonblick Tidholm är som farligast, när han hugger djupa revor i alldaglighetens väv. Hans hälsingesvit i dikten En sån här dag är ett sånt hugg mot den som ger historien en allsmäktig ställning: <BR>?En gång var det någon<BR>som red förbi här, som sagt, det var Historien<BR>som red förbi, men dom som var här då sprang <BR>och gömde sig, man kan säga att dom missade alltihop?. <BR>Det är i dessa flödande, lätt omständliga och pratsamt lättlästa dikter som Tidholm når längst. I kortdikterna och det mer aforistiska är han något stummare. Han bjuder sin djupa kännedom om språk, historia och filosofi mycket förstrött, närmast i förbifarten. Hans lek med objekt-subjekt i dikten När du ser dig är dock skarpt och just sådär livsfarligt: <BR>?Många har försökt beskriva sitt inre, men utan att förstå/ att det förstörs i samma ögonblick?. Människan befinner sig i en evig osäkerhetsrelation, när hon kommer till insikt är det för sent, det är alltid för sent: ?Då, när du ser dig bättre än/ någonsin kan du ingenting säga om dig.?<BR>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!