Den främlingsfientliga vågen

I TV och i litteraturen är Lasermannen högaktuell. Ofta har han beskrivits som en ensam galning. Men lika mycket är hans öde ett tidsdokument ? om ny demokrati, attentat mot flyktingförläggningar och ett ovanligt rått samhällsklimat. De som avfärdar Lasermannens attentat som verket av en ensam galning som inte har något att säga om det svenska samhället gör det för enkelt för sig. Det menar journalisten och författaren Gellert Tamas, som skrivit succéboken Lasermannen. En brytningstid  ? Ibland säger man att Sverige förändrades efter mordet på Olof Palme. Det tror jag inte alls. Är det någon tid i modern historia som har påverkat det här landet så är det 1991?1992 ? Lasermannens tid. Det är definitivt en brytningstid i Sverige. Hans bok Lasermannen kom för tre år sedan. En deckarliknande dokumentärroman om polisutredningen, om John Ausonius liv och om hans offer. Men kanske framför allt om den rådande tidsandan. I år har berättelsen om Lasermannen blivit både en pjäs och en TV-serie som visas i veckan. I december visas Gellert Tamas och Malcolm Dixelius dokumentär om honom i TV.  ? Hans historia är också en samtidsbild av Sverige under det tidiga 1990-talet. En märklig tidsepok som ingen tidigare beskrivit. Sköt elva män John Ausonius sköt sammanlagt elva män, varav en dog, under några månader 1991?1992. De hade alla utländskt ursprung och John Ausonius var ute efter att döda en invandrare. Samtidigt red Ian Wachtmeister och Bert Karlsson på en främlingsfientlig våg. Muren föll, Sverige blev en del av omvärlden och gick från alliansfrihet ena dagen till EU-medlem nästa dag. Vi tog emot många flyktingar efter kriget på Balkan och tillsammans med en ekonomisk nedgång gav det en grogrund för det nya riksdagspartiet ny demokrati. Debatt över gränsen  ? Jag slogs av grovheten i debatten när jag tittade tillbaka. Bert Karlsson sade i tidningsintervjuer att han hoppades att dåvarande folkpartiledaren Bengt Westerbergs dotter skulle få hiv av en invandrare. Debatten gick definitivt över gränsen och blev så vulgär, säger Gellert Tamas. Den vanligaste läsarreaktionen han fått är: ?Oj, var det verkligen så här illa?? De flesta minns hur dåvarande invandrarministern Birgit Friggebo desperat försöker få en invandrarförening att ta varandra i hand och sjunga We shall overcome under ett upprört möte, men man minns inte att den upprörda stämningen berodde på rädsla för Lasermannens attentat. Ungefär samtidigt sade Friggebo i Aktuellt att det låg i kosovoalbanernas natur att stjäla cyklar och tvätt.  ? Så såg det offentliga samtalet ut då. I dag hade hon förlorat jobbet i samma stund. Gellert Tamas gick igenom allt som skrivits om Lasermannen. Nästan samtliga artiklar beskrev John Ausonius som en ensam galning.  ? Det kändes som ett mantra, ett sätt att skjuta något jobbigt ifrån sig. I den offentliga debatten var inställningen densamma, tidsperioden har egentligen inte diskuterats förrän i dag. Precis som Bert Karlsson gjort allt för att glömma tiden med ny demokrati. Gellert Tamas tror att det gör för ont att ta i. Det är en obehaglig tid som inte stämmer med vår självbild av det moderna, öppna och framåtsträvande Sverige. Distans krävs Därför hade boken inte heller kunnat skrivas fem år tidigare. Det krävs en viss distans för att kunna teckna ett skeende, säger Gellert Tamas. Det gäller inte bara berättaren utan också den som ska ta till sig det som sägs. Efter 25 år har man hunnit glömma för mycket, innan dess ligger det för nära. Tio till femton år sägs vara lagom tid för att göra en historisk återblick: Vi kommer i stora drag ihåg vad som hänt, men har glömt detaljerna och kan ta till oss analyser. Gellert Tamas vill påminna oss om att mycket av den tidens invandrardebatt lever kvar i dag. Socialdemokraterna och delvis moderaterna har i mångt och mycket tagit över den restriktiva invandrarpolitik som ny demokrati förespråkade, menar han.  ? Har ny demokrati fört något gott med sig är det att de har slagit undan benen för framtida högerpopulistiska partier, säger han.  ? Vi får nog inte tillbaka samma obehagliga samtalston. Men diskriminering inom arbetsmarknaden, i bostadssektorn med mera lever i högsta grad.