Den erotiska litteraturens användningsområde

"Varning! Här bjuder vi på nyskrivna erotiska och pornografiska berättelser i de Sades och Batailles efterföljd", skriver man på Radioteaterns hemsida, angående satsningen Radiosex. Nja, det är väl lite för mycket sagt. Så svart och snuskigt blir det aldrig. Men det får sägas vara tillräckligt barnförbjudet för att motivera tablåläggningen till efter midnatt. Det sänds dessutom inte några repriser. Ett visst exklusivt hyschhysch kring det hela tjänar säkert sakens natur. Efter att ha lyssnat igenom den handfull avsnitt som sänts hittills, och några av dem som följer längre fram, så slår det mig att erotiken antagligen är den litterära genre som är svårast att verka i. Inte för att Radiosex-serien skulle vara dålig, men för att resultatet ständigt har en tendens att hamna i något annat än vad som först avsågs. Den erotiska litteraturens användningsområde är oklart. I sin iver att verka uppjagande kan den tappa hjärnan och när den spelar smart hamnar den lätt i frysskåpet, nedkylande den sprittande känsla den strävar efter (se till exempel nämnde Sade vad gäller det senare). Knivigt läge
Samtidigt: att alls försöka, med tanke på dessa förutsättningar, är värt heder. De tio-tolv minuter varje avsnitt räcker är samtliga goda försök i en omöjlig litterär fålla. Ofta skrattar jag till, utan att riktigt veta om jag därmed beter mig som förväntat eller gör mig skyldig till en förolämpning. Formuleringar som "hans kuk reste sig med ett schvung mot himlen" eller omnämnandet av kvinnans kön som "svavelgrotta", kan knäcka den bäste. Det tycks som om den mest verkningsfulla erotiska litteraturen är den som går omvägar kring sitt ämne. Ibland genom att inte ens direkt handla om sex, annat än via antydningar, subtila underströmmar. Mara Lees berättelse Att lyda hör till dessa. Där försonas en ung kvinna, utmärkt gestaltad av Josefin Ljungman, med sina plågoandar och med sin såriga tillvaro, genom upptäckten att hon är "olydig genom att lyda". Det är ett språkspel där de inbördes relationerna ruckas ur sin förutbestämda bana och där varje känsla rymmer sin egen motsats. Ett år till av Radiosex är utlovat. Intressant blir att följa hur genren kan tas vidare.
Fotnot: Radiosex sänds natten mellan lördag och söndag kl. 00.03 på Sveriges Radio, P1. Härnäst Ulrika Dahls berättelse My heart belongs to daddy.