Som en del i sjöväderrapportens ramsa, mellan Pite-Rönnskär och Kemi fyr, är det ett välbekant namn för radiolyssnaren - men vad mer är Rödkallen än namnet på en väderstation som inrapporterar observationer till SMHI?
Sedan Jan och Sol-Britt Hertting gick i pension har den frågan sysselsatt dem på ett handgripligt sätt, och nu har de i en bok samlat sina intryck av ön. Boken heter Sommarlots till Rödkallen.
Från mitten av 40-talet till slutet av 70-talet tjänstgjorde Sol-Britt Herttings pappa som lots på Rödkallen och hon har tillbringat praktiskt taget varenda sommar av sitt liv på ön som ligger i det yttersta havsbandet, omkring 20 distansminuter (drygt 3,5 mil på landkrabbans linjal, som från Luleå till Boden) från Södra hamnen i Luleå där makarna Hertting har sin bostad. Från den inglasade balkongen har de utsikt mot Gråsjälfjärden som den här dagen gör skäl (själ?) för sitt namn: det regnar och blåser så att vattnet ser ut att koka av gråsjälar. Sådan väderlek var det också första gången Jan for ut till Rödkallen tillsammans med Sol-Britt i hennes pappas lotskutter en midsommar. Betagen i lotsens dotter var han redan och nu blev han även fascinerad av Rödkallen.
- Det är en sån där ö att antingen fastnar man för den eller så undrar man: vad gör man här egentligen, säger han.
Heidenstammare
Rödkallen steg sent ur Bottenhavet, inte förrän på medeltiden tyckte fiskare och säljägare att det fanns orsak att kliva i land på klipphällarna; de kom från Karlö som kan beskrivas som Rödkallens finska motsvarighet: en karg och dimomgjuten holme fjärran från kusten, på väg bort.
Fyren, rest 1872 och pensionerad exakt ett sekel senare, är en så kallad heidenstammare, det vill säga en konstruktion av ingenjören Gustav von Heidenstam, nationalskalden Verners far. Den består av ett järntorn, uppstagat av rör som förstärks av balkar och vajrar av stål. Längs Sveriges ostkust står fyrar av detta praktfulla och praktiska (de är mobila; lätta montera och demontera) slag utposterade såsom resliga vakter på ett murkrön - på Pite-Rönnskär tronar landets högsta heidenstammare, 37 meter från grundbult till fågelskitsfläckig lanterninknopp.
Fyren är inte längre i bruk. Nu blinkar det på taket av lotsutkiken. Kallt och automatiserat. Lotsen har också flyttat; han sitter i Luleå. Rödkallen består i hög grad av ruiner och monument från fornstora dagar och det var till stor del för att lyfta fram öns historia och sätta den på kartan som Jan och Sol-Britt Hertting påbörjade sitt bokprojekt. Som lärare hade Sol-Britt Hertting många gånger förbluffats över hur lite hennes elever kände till om Norrbottens skärgård.
- Jag började tycka att barnen visste mer om Afrika än om sin egen skärgård. Barn vet väldigt lite, kanske vuxna också, för det finns ju en otrolig historia och visst, det finns skrivet också så att man kan läsa, men det är lite svårtillgängligt för yngre, det var väl så vi började.
- Samtidigt har vi sett när skärgårdsbåtarna lagt till här vid kajen att vad otroligt mycket människor som vill komma ut i skärgården, den är underskattad, Norrbottens skärgård, inskjuter Jan Hertting.
Komprimerat fakta
Någon renodlad lärobok blev det emellertid inte. Rödkallen porträtteras med fotografier och med informativa verser som kan låta så här: "Sannolikt fick ön sitt namn / av den sten och sand, / som rodnar uppå kallens strand." eller "En sten - en av Rödkallens märkvärdigheter / visar att havsnivån sänkts med mer än en meter / sedan artonhundrasjuttiotvå. / Och det var grunt nog redan då."
- För att det inte ska bli så mycket ord, det är så lätt att bli ordrik så folk inte orkar läsa, så har vi försökt att komprimera fakta i rim, säger Sol-Britt Hertting.
De samlade ihop fotografier, knåpade verser och skissade på hur boken skulle kunna se ut och vände sig sedan till Peo Rask på Black Island Books, som tilltalades av idén, och hjälpte till med att utforma boken.
- Jag satt och höll på med tre böcker med bara text och när man är inne och petar i kommatecken, så det var ett underbart avbrott att få jobba med bilder och tänka utfall och hur många bilder vi ska ha, säger Peo Rask.
- Jag kan säga att det är många blommor och många fåglar som har blivit bortredigerade, säger Jan Hertting.