Den andra UMEÅ-vågen

Det var 1990-tal. TV-programmet Baywatch och Per Gessle-frisyrer regerade. Magnus Uggla fick fortfarande bra recensioner i pressen och Björn Skifs drog enorma folkmassor till Badrock. Det var årtiondet som flertalet trendorakel runt om i landet kallar för ?det förlorade årtiondet?. Då saker som terracottafärg, kroppsbyggning och Dr Alban-frisyrer fortfarande ansågs hippt, och inte det yttersta beviset för dålig smak. Mitt i allt det spirade något innovativt och annorlunda i Umeå. Band som Refused, Final Exit, Doughnuts och Abhinanda stod i centrum och blandade vänsterpolitik, punk, djurrättsfrågor och svettig energi i en och samma påse. Genrer vi i dag kallar för hardcore och straight edge växte sig urstark. Luleå värkte under samma tid fram band som Raised Fist och Fireside. Men det var till Umeå som New York-bandet Biohazard förlade sin världspremiär för nya turnén, 1997. Så här sa Biohazard till Expressen samma år: ?Umeå är Europas hardcorehuvudstad. Vi älskar stället. Jag tror att banden i Umeå mer än på något annat ställe menar vad de sjunger. Det finns en ärlighet i musiken härifrån som är känd världen över. De vet vad de vill?. Fem effektiva år Refused med frontfiguren Dennis Lyxzén i spetsen har för många fått personifiera den musikvåg som hade sitt centrum i Umeå. Refused släppte sin första platta 1993. De gick i graven redan 1998, men hann på blygsamma fem år som band sätta en enorm prägel på hardcorescenen världen över. ? Jag ångrar inte en sekund att vi lade ned Refused. På slutet hade vi blivit allt det vi inte ville vara. Det var nödvändigt att kliva undan eftersom det var vi som ordnade de flesta spelningarna, höll i klubbarna och var med och släppte skivor via vårt eget skivbolag. Det behövde komma in nytt blod, säger Dennis Lyxzén. Nya stjärnor Efter Dennis Lyxzéns och bandets sorti kom det en djupdal i utbudet av hardcore och straight edge-band. Från knökfulla lokaler med spelningar flera dagar i veckan blev det ett rejält stopp i kreativiteten bland stadens musiker, eldsjälar, bandmedlemmar och hardcorefans. Men nu skiner solen återigen över Umeå. Trots det i stadssammanhang blygsamma antalet 108.153 stycken invånare, produceras det återigen massor av alternativa och nyskapande artister. Band som Deportees, Isolation Years och The Perishers gör just nu mycket väsen av sig både i Sverige, USA och övriga Europa. Förutom att de alltid haft (och fortfarande har) Umeå som hemadress har de också en hel del annat gemensamt. Samma sak som också har blivit gemensamt för massor av Umeåband sedan hardcorevågen på 1990-talet, nämligen det alternativa och egensinniga soundet. Den obarmhärtiga viljan att göra vad de själva vill som artister. Speciell stämning En annan Umeåman som likt Dennis Lyxzén har varit med länge är Robert Dahl Norsten. På 1990-talet som en av två personer bakom det lokala skivbolaget Nonse, som bland annat hade popakter som Komeda och Ray Wonder på sin etikett. Sedan 2001 har han jobbat heltid med att sy ihop Umeå Open, som i dag är landets största inomhusfestival för musik. ? Jag tror det beror på många faktorer att Umeå fortsätter att producera alternativa, spännande band. Det finns en speciell stämning i stan, ett stort kulturutbud och framför allt många eldsjälar som gör saker. En annan viktig aspekt är att det bor många unga människor här med alla studenter, jag tror det blir ett klimat som gör det lättare att vara kreativ helt enkelt, säger Robert Dahl Norsten. Kreativiteten bubblar Det bor drygt 27.000 studenter i Umeå. De flesta av dem är unga människor. Nyligen fick också staden utmärkelsen ?årets homovänligaste stad? och de har även landets lägsta medelålder bland sina invånare. Tillfälligheter? Döm själva. Klart är i alla fall att det återigen bubblar av kreativitet bland stadens replokaler och klubbscener. Replokalen där de lokala hjältarna The Perishers svettas inhyser förutom de själva bland annat band som Cult Of Luna, också de skivaktuella. Fast en av medlemmarna i The Perishers saknas. Trummisen Thomas Hedlund, som även spelar trummor i ett av landets mest hypade band just nu, Deportees. Det tredje och mer ?traditionellt alternativa? popbandet från Umeå som det går bäst för just nu är Isolation Years. Sprider vänsterkängor ? Alla vi inom banden känner varandra och det kan nog betyda en del. Vi hjälper varandra på olika sätt, både vid inspelningar och annat. Sedan blir det ju mer påtagligt att det går att lyckas även från Umeå som band, när ens egen kompis får släppa en skiva, säger Jakob Nyström i Isolation Years. På många sätt är också samma kreativa eldsjälar och artister inblandade den här gången när Umeå har en ny kreativ våg av musik. Jakob Nyström spelade med Abhinanda på 1990-talet. Dennis Lyxzén är numera sångare i The (International) Noice Conspiracy, som just nu sprider vänsterkängor över hela världen. Förutom då soloprojektet Lost Patrol, som Dennis Lyxzén toppade försäljningslistorna med för snart två år sedan. Peder Stenberg som är sångare i Deportees, spelade även han hardcore i en rad olika band då det begav sig. ? Jag tror att hardcorescenen tvingade många av oss att snabbt lära sig skriva låtar. Många band börjar i den andra änden och spelar covers, i hardcore går det ut på att skriva två låtar på en dag. Man lärde sig nåt slags mod och blev orädd för att det skulle låta fel. Sedan fanns det ett utanförskap inom hardcorerörelsen som kan vara viktig för att göra angelägen musik, säger Peder Stenberg.