Deja Vu

Deja Vu Filmstaden Regi: Tony Scott Manus: Bill Marsilii, Terry Rossio Foto: Paul Cameron Musik: Harry Gregson-Williams Skådespelare: Denzel Washington, Paula Patton, Val Kilmer, James Caviezel, Adam Goldberg, Elden Henson, Erika Alexander, Bruce Greenwood, Matt Craven, med flera
Ibland är Deja Vu så pass invecklad och smart att den tenderar att virra i väg långt bortom sitt eget bäst före-datum. Det är då den, alltför mycket, ägnar sig åt en jättehemlig FBI-uppfinning, som gör att man kan söka sig tillbaka fyra och ett halvt dygn i tillvaron. Och till och med ändra saker som hände då. Som exempelvis terroristsprängningen av en färja på Mississippi-floden, där över 500 människor dog. Den här delen av intrigen har luckor, av ungefärligen samma omfattning som hålen i en schweizerost. Men snart slutar man att bry sig om alla de tekniska svängningarna och det allmänna datababblet, som, är lika tröttsamt som när det blev som allra värst pretentiöst i Matrix-filmerna. Struntar man i dessa fladdriga ingredienser och bara behåller resten, så står man där med en stilig, snyggt designad, ibland extremt spännande och stramt välspelad thriller med den (nästan) alltid pålitlige Denzel Washington i huvudrollen. Den utspelar sig i New Orleans och via några kamera-panoreringar försäkras vi om att spåren efter orkanen Katrina fortfarande är skrämmande tydliga. Denzel Washington spelar en agent som hjälper till med att hitta den terrorist som sprängde färjan (eller, alternativt, inte hann göra det). Han vill också rädda en ung vacker kvinna (Paula Patton), som i ett scenario dog men i ett annat alltså inte gjorde det. Ni hänger med? Ja, jag vet: Deja Vu är ibland en för sitt bästa alldeles för svajig film, men man kan också kalla den för udda och egen och utstuderat intressant. Ett slags science fiction för hjärnan, att leka med en stund. Så länge man lägger åt sidan den omständliga tidsrese- aspekten så är det här absolut tillräckligt bra. Noteras bör även att Val Kilmer har lagt på sig en hel del kilon sedan sist och att James Caviezel framstår som en orubbligt bra psykopat. Paula Patton är en nykomling som vi knappast har sett för sista gången och så då ännu ett utropstecken (!) för Denzel Washington, som jag säkert har sett i någon dålig film någon gång men som jag i så fall har lyckats förtränga vad det har varit frågan om. Han är ett slags kvalitetssäkring hela han och hans närvaro garanterar att ni absolut blir tillräckligt nöjda, när och om ni ser Deja Vu.