Debutantutställning på Galleri Skåda

Det är inte förvånande att Galleri Skåda väljer John Wennberg och Linnéa Henriksson för en debutantutställning. Båda utmärkte sig redan i Galleri Y:s utställning Vitt där elever från tredje året på Sunderby folkhögskolas konstlinje medverkade.
Det är också roligt att få se fler bilder även om mycket redan känns bekant. Linnéa Henriksson blandar gärna; hon målar, klistrar in bitar och skrapar i färgen. På Galleri Skåda visar hon dessutom en emalj och två blyertsteckningar på rutat papper. Särskilt teckningarna överraskar då de är enkla, nästan bara skisser, men med Kaffepetter, som verket heter, visar hon samtidigt en tydligare sida än vanligt.
Motivet verkar oftare vara "det dolda". Något som också lockar John Wennberg. Konstnärernas bilder är liksom överdragna av en tunn hinna under vilken livet eller människan gömmer sig. Och det är just en sådan där bild med det nästan osynliga, Under bordet, av Linnéa Henriksson som kittlar mest. På avstånd ser den ut att vara nonfigurativ och ett mörkt blurr. På närmare hålI anas i stället ett mänskligt ansikte, eller möjligen är det ett porträtt av en annan intelligent art. Uttrycket är sorgset och gestalten tittar rakt på mig. Men bilden är gäckande som om den suddas ut när man vänder sig om. Därför återvänder jag till den flera gånger.
Gäckande, men på ett mer obehagligt sätt, är även John Wennbergs gestalter. De ser oss i ögonen utan att själva ha några. Det är utmanande, vad vill de mig med sina näsor och munnar? Bakgrunden är ofta mörk eller aggressivt röd.
Wennberg målar i akryl men låter skissens streck synas. Bilderna är stora, gärna närmast kvadratiska, och kropparna tillhör män. I Leken är dock förgrundsgestalten definitivt en naken kvinna. Den är också mycket ljusare i färgen än hans övriga verk, men inte ett dugg mindre hotfull. Snarare tvärtom.
I en svit nonfigurativa bilder - tror man - försöker Wennberg komma undan. Det går inte, även i Celcius I-IIII skymtar formen av en människa. Det är som om gestalterna inte vill lämna honom i fred. Jag undrar vad som händer den dag när de lyfter på slöjan ordentligt. Orkar vi med det, John Wennberg?